Utvecklingsinriktning

Utvecklingsinriktning

Utvecklingsinriktningen visar funktioner och funktionella samband avseende tre grundläggande strukturer: bebyggelse, natur och friluftsliv samt kommunikationer. Begreppen är valda för att tydliggöra att det inte handlar om kartläggning av befintlig struktur utan snarare om att lyfta prioriteringar mellan de viktigaste strategiska sambanden som påverkar områdets långsiktiga utveckling. Genomgående för utvecklingsinriktningen är ett fokus på funktioner och funktionella samband snarare än markanvändning. I utvecklingsinriktningen visas de övergripande strukturerna för bebyggelse, natur och friluftsliv samt kommunikationer med ställningstaganden för hur dessa strukturer bör utvecklas i ett större sammanhang.

Justerar koordinatnät

Karta över utvecklingsinriktningen. Kartan är endast schematisk och inte en exakt kartläggning.

1. Bebyggelse

Utvecklingsinriktning för bebyggelse beskriver utbyggnadsriktningar samt ortens funktioner och samband på en övergripande nivå där kommunen vill prioritera utvecklingsinsatser. Här redovisas långsiktiga intentioner för bebyggelsen i grova drag. Områden, platser och stråk dit kommunen framför allt vill kanalisera utvecklingsinsatser lyfts fram. Utvecklingsinriktning för bebyggelse beskriver utbyggnadsriktningar och ortens funktion som försörjningspunkt eller drivkraft för dess omland.

Justerar koordinatnät

Större besöksmål

Större besöksmål som genererar omfattande trafik och utgör regionala målpunkter under hel eller del av säsong.

Utvecklingsområde

Områden där behov finns för utveckling av befintlig bebyggelse.

Utbyggnadsområde

Utbyggnadsområde visar i vilka områden som bebyggelsen lämpligen bör expandera och där ny bebyggelse kan tillkomma. Utbyggnadsområdena ska bidra till en mer sammanhållen ort och förstärkt underlag för lokal service, handel och kollektivtrafik.

Utbyggnadsriktning

Utbyggnadsriktningen visar längs vilka sträckningar som bebyggelsen lämpligen bör expandera. Det kan exempelvis handla om utbyggnad i riktningar som kan förstärka möjligheten till kollektiv pendling inom och utom kommunen.

Centrumnod

Bebyggelse som försörjer samhället med samhällsservice och handel.

Viktig funktion

Bebyggelse eller anläggning med samhällsviktig funktion.

1.1 Förtätning

Förtätningsstrategier handlar om att bygga på eller i direkt närhet av bebyggda ytor och komplettera områden med funktioner som saknas. Det innebär att fler människor kan bo, arbeta och vistas inom en och samma yta samtidigt som vi kan nyttja befintlig infrastruktur, i form av vatten och avlopp, energi, vägar, avfallshantering med mera, mer effektivt.

Det medför också att ekonomiskt underlag skapas för kollektivtrafik, handel och offentlig service och att förutsättningar skapas för ett mer levande och tryggare samhälle då fler människor är ute och rör sig under dygnets alla timmar. Då behovet av bilburna transporter för kortare resor minskar skapas också förutsättningar för att vidareutveckla gång- och cykelmiljöer och följaktligen ett mer aktivt vardagsliv för ortens invånare. Mindre biltrafik i orten medför minskade barriär-, buller- och utsläppseffekter och att tillgängligheten ökar för grupper som inte har tillgång till bil.

Utifrån ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbarhetsperspektiv är en sammanhållen bebyggelseutveckling att föredra då värdefull natur- och jordbruksmark inte behöver tas i anspråk. Utöver dess funktion för den biologiska mångfalden bidrar dessa områden med en rad ekosystemtjänster för oss människor som bidrar till vår välfärd och vårt välbefinnande. Det handlar om dess betydelse för rekreation, friluftsliv och folkhälsa samt för områdets attraktionskraft av boende, näringsliv och besökare.

Gröna ytor och jordbruksmark har även en stor betydelse för klimatanpassningen, dels då de har en god infiltrationsförmåga och fungerar som buffert och magasinering av dagvatten vid skyfall och översvämning, dels då grönskan i tätortsnära miljöer bidrar med skugga och ökad luftfuktighet och på så vis motverkar den urbana värmeö-effekten vid torka och värmeböljor.

Förtätningar av urbana miljöer ska inte ses som en universallösning utan medför målkonflikter som behöver beaktas i varje enskilt fall i den fortsatta planeringen. Vad gäller kulturmiljövärden behöver planeringen av ny bebyggelse alltid sträva efter att ta utgångspunkt i den befintliga kulturmiljön och samspela med omgivningen på ett sätt som tar vara på de ursprungliga karaktärsdragen. Kommunen har tagit fram en översiktlig bebyggelseinventering i syfte att öka kunskaperna om bebyggelsens kulturmiljövärden. Inventeringen utgör ett viktigt underlag i den fortsatta planeringen och är vägledande vid handläggning av plan- och bygglovsfrågor, fördjupade analyser, gestaltning av om-, till- och nybyggnader samt för att förhindra rivning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Bevarande av naturvärden bör alltid utgöra en utgångspunkt i planeringen då det tar lång tid att bygga upp ekosystem. Vid förlust av eller skador på grönstruktur och ekosystemtjänster bör kompensationsåtgärder vidtas i enlighet med skadelindringshierarkin. Det innebär att skador i grönstrukturen i första hand ska undvikas genom val av lokalisering, i andra hand ska skada minimeras och i tredje hand undersöka avhjälpande åtgärder som exempelvis utvecklande av befintliga ekosystemtjänster för att mildra negativa effekter. I sista hand, om värden blir påverkade av exploatering men exploateringen trots detta anses viktig i jämförelse med andra värden, ska skador på värden och ekosystemtjänster kompenseras. I detaljplanearbetet görs en detaljerad bedömning av hur ekosystemtjänster påverkas av exploatering och hur detta i så fall kan kompenseras för.

I Torekov finns stora ytor med tätortsnära och brukningsvärd jordbruksmark vars värden måste beaktas i planeringen inför framtida behov. Om marken exploateras kommer den inte att kunna återställas för att kunna brukas igen inom en överskådlig framtid. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att jordbruksmarkens värden inte är begränsade till livsmedelsproduktionen och jordbruksmarkens ekonomiska avkastningsförmåga utan även är av betydelse för kulturmiljön, klimatanpassningen och den biologiska mångfalden.

Enligt miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark endast tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. I Båstads kommun är det i första hand bebyggelsekärnor längs Västkustbanans sträckning som är identifierade som lämpliga platser för bebyggelse, där goda förutsättningar finns för sammanhållen bebyggelseutveckling och hållbara transporter.

Trots en restriktiv hållning till anspråkstagande av jordbruksmark är emellertid en begränsad utveckling av både bostäder och verksamheter en förutsättning för en livaktig och hållbar landsbygd och nödvändig för att människor som bor där ska kunna leva hållbart samt att verksamheter som bedrivs där ska kunna fortgå på lång sikt. Lokalisering och utformning av bebyggelse ska då ske med hänsyn till lokala förutsättningar för jordbruksanläggningar och skyddsavstånd för djurhållning, närliggande bebyggelse, trafik och tekniska anläggningar för vatten och avlopp. Lämplighet för förtätning beror i slutändan på platsens förutsättningar och prövas alltid i detaljplaneprocessen där det bedöms i vilken utsträckning som exploateringen påverkar områdets struktur, karaktär och omkringliggande natur- och kulturmiljö.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Främja en sammanhållen bebyggelseutveckling i syfte att öka tillgängligheten, främja val av hållbara transporter, hushålla med mark och resurser samt nyttja befintlig infrastruktur effektivt.

  • Ta hänsyn till befintliga grönstrukturer vid bebyggelseutveckling. Kompensationsåtgärder bör vidtas i enlighet med skadelindringshierarkin vid förlust av eller negativ påverkan på grönstruktur och ekosystemtjänster.

  • Värna om jordbruksmarkens värden i planeringen i syfte att säkerställa dess olika funktioner och ekosystemtjänster inför framtida behov. Nya och kompletterande verksamheter som stödjer och möjliggör fortsatt brukande av jordbruksmark bör främjas i syfte att bidra till en hållbar landsbygdsutveckling.

  • Ta vara på befintliga kvaliteter och anpassa ny bebyggelse till områdets natur- och kulturmiljövärden för att stärka ortens identitet och attraktivitet. Vid placering och utformning ska hänsyn tas till den lokala identiteten samtidigt som platsens eller områdets karaktäristiska inslag och historiska utveckling bevaras, är tydliga och avläsbara.

  • Beakta risken för översvämning i de fall mark hårdgörs på ett sätt som minskar dess infiltrationsförmåga. Ytor för lokalt omhändertagande av dagvatten, t ex. dammar, diken, magasin eller liknande där vattnet infiltreras eller fördröjs, ska säkerställas i syfte att främja en hållbar dagvattenhantering. Befintlig bebyggelse får inte utsättas för större översvämningsrisk med anledning av nybyggnation eller att marken hårdgörs ytterligare.

Södra Bjärekustens naturreservat.Södra Bjärekustens naturreservat.

1.2 Bostadsförsörjning

Övergripande strategier för bostadsförsörjningen i Torekov handlar om att främja en sammanhållen och varierad bebyggelseutveckling i befintliga tätorter längs större kollektivtrafikstråk. Syftet är att främja ett hållbart vardagsliv för ortens invånare och besökare och skapa förutsättningar för en levande by året om. En tätare bebyggelseutveckling i dessa områden skapar förutsättningar för att utveckla ett mer varierat bostadsbestånd och därmed bättre förutsättningar för att bostadsutbudet i största möjliga utsträckning motsvarar invånarnas behov, preferenser och ekonomiska förutsättningar.

Genom att verka för ett varierat bostadsbestånd skapas förutsättningar för en mer varierad befolkning och ett mer socialt hållbart samhälle. Ett blandat bostadsutbud kan också bidra till att öka rörligheten på bostadsmarknaden genom att invånare får utökade valmöjligheter inom den egna tätorten. På så sätt skapas möjligheter till bostadskarriär och kvarboende inom de olika tätorterna.

Bostadsbeståndet i Torekov består till 99 procent av småhus och följaktligen en hög andel äganderätter. Torekov har också en betydligt lägre andel folkbokförda invånare jämfört med kommunens övriga tätorter, vilket medför konsekvenser i form av att samhället avfolkas under större delen av året och att det ekonomiska underlaget för t.ex. service, handel, kollektivtrafik och föreningsliv minskar. Det skapar samtidigt svårigheter för kommunen att dimensionera för offentlig samhällsservice, såsom skola och äldreboende.

Inom tätorten finns därför i första hand ett behov av att bredda bostadsutbudet med fler flerbostadshus, småhus med flera lägenheter samt hyresrätter eller bostadsrätter med en rimlig prisbild. Detta bör prioriteras i centrala delar av samhället för att värna om värdefulla naturmiljöer och sammanhängande grönstrukturer samt skapa goda förutsättningar för planering och dimensionering av kollektivtrafik, service och teknisk infrastruktur.

Parallellt med arbetet med den fördjupade översiktsplanen pågår inom kommunen ett arbete med att ta fram ett Bostadsförsörjningsprogram, vilket anger inriktningen för bostadsförsörjningen i kommunen och vägleder kommunen vid bostadsbyggande och utvecklingen av bostadsbeståndet.

I Bostadsförsörjningsprogrammet framgår bland annat att befolkningen i Torekov förväntas att minska med 15 procent till år 2032 och att kommunen, likt den kommunövergripande översiktsplanen, prioriterar bebyggelseutveckling i befintliga tätorter längs större kollektivtrafikstråk. I den kommunövergripande översiktsplanen är det bebyggelsekärnor, med större betydelse för kommunens framtida utveckling och i nära eller direkt anslutning till västkustbanans sträckning, som är prioriterade för bebyggelseutveckling.

Kommunen anser av ovanstående skäl att det inte föreligger något särskilt behov bebyggelseutveckling inom tätorten och föreslår endast mindre bostadsutbyggnader i den fördjupade översiktsplanen för Torekov, som i första hand syftar till att främja ett levande samhälle året om, en varierad befolkningsstruktur och underlag för kollektivtrafik, service och handel.

För att skapa förutsättningar för bostadsbyggande arbetar kommunen aktivt med att planlägga mark. I pågående planering och gällande detaljplaner som har antagits i närtid finns planberedskap för ungefär 100 bostäder. Inom föreslagna utbyggnadsområden för bebyggelse i den fördjupade översiktsplanen möjliggörs för ungefär 100–200 bostäder beroende på täthet och höjd. Det rådande ekonomiska läget gör det dock särskilt svårt att förutse bostadsutvecklingen de kommande åren och utbyggnadstakten kommer att vara beroende av situationen på bostadsmarknaden med väsentligt högre ränteläge och högre byggkostnader.

Utöver ovannämnda siffror finns planberedskap för ett hundratal bostäder i gällande detaljplaner som av olika skäl ännu inte byggts ut. Då dessa planer är mycket gamla bedömer kommunen att dessa bostäder sannolikt inte kommer att byggas inom de kommande åren. Kommunen har begränsande möjligheter att påverka bebyggelseutvecklingen då det kommunala markinnehavet inom tätorten är litet. De initiativ som har tagits av kommunen kring utpekandet av mark avsett för bostäder har hittills inte resulterat i önskvärd effekt då byggnation inte genomförs, används för spekulation eller då bostäder som är avsedda för helårsboende används som fritidshus.

I samband med nybyggnation av bostäder på kommunal mark bör kommunen därför ställa krav på åretruntboende genom kommunal markanvisning alternativt ställa krav på åretruntboende i samband med uthyrning av bostäder via det allmännyttiga bostadsbolaget. På så sätt kan det ekonomiska underlaget för service, handel, föreningsliv och kollektivtrafik öka samtidigt som förutsättningar kan skapas för ett levande samhälle året om.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Verka för att öka andelen åretruntboende i tätorten i syfte att skapa underlag för kollektivtrafik, service och en levande by året runt.

  • Prioritera bebyggelseutveckling längs större kollektivtrafikstråk för att skapa förutsättningar hållbara transporter och för att skydda natur- och jordbruksmark från exploatering.

  • Främja en variation av hustyper, upplåtelseformer och bostadsstorlekar för att möta olika gruppers behov av boenden i livets olika skeden. Variationen ska utgå från Torekovs bostadsutbud som helhet.

Fexasträdet, Torekov.Fexasträdet, Torekov.

1.3 Mötesplatser

Mötesplatser i det offentliga rummet är platser där människor möts och interagerar. Det kan vara gator, parker, bibliotek, café, restauranger, torg, gång- och cykelbanor, busshållplatser och naturområden. Det är platser som är öppna, inbjudande och inkluderande och som ger samhället liv och karaktär. Det är platser där människor utbyter kunskap, erfarenheter och åsikter eller leker, motionerar och kopplar av. Utgångspunkten för dessa platser är behovet av möten i vardagen och på fritiden men de uppfyller en rad andra syften och samhällseffekter som ligger till grund för vårt välbefinnande. Att lära känna människor i sin omgivning bidrar till gemenskap, trygghet och ökar känslan av delaktighet och samhörighet i samhället.

Mötesplatser som är gratis att besöka och inte ställer krav på motprestation är av särskild betydelse utifrån ett jämlikhetsperspektiv då mindre bemedlade hushåll inte exkluderas, såsom t ex. barn, ungdomar, äldre och socioekonomiskt utsatta grupper. Dessa platser är särskilt viktiga att värna och säkerställa att de kan nyttjas av så många som möjligt. Genom att öka mötesplatsernas vistelsekvaliteter och skapa kontinuitet i bebyggelsestrukturen kan dessa platser spela en stor roll i samhället för att skapa social tillhörighet och överbygga mentala barriärer mellan människor.

Torekovs samhälle består av gles och spridd bebyggelse med en låg andel folkbokförda invånare i bostäderna vilket medför att samhället och de offentliga miljöerna kan upplevas som obefolkade och öde under stora delar av året. Den fysiska planeringen kan i flera avseenden bidra till att minska den upplevda känslan av otrygghet i den offentliga miljön och i stort handlar det om att planera för öppna och ljusa miljöer som är lätta att orientera sig i och som upplevs levande och befolkade under så stora delar av dygnet som möjligt.

Det kan i sin tur åstadkommas genom att planera för ett funktionsblandat och sammanhållet samhälle, främja åretruntboende och hållbara transportval som möjliggör fler möten eller genom detaljutformning av det offentliga rummet, som t ex. belysningsåtgärder. Dessa typer av trygghetsskapande åtgärder är viktiga då de har betydelse för hur en plats används och vilka som använder den.

Ytterligare en viktig aspekt av sammanhållningen är mötesplatsernas karaktär och identitet. De beskriver platsens historia och utveckling och ligger till grund för hur platsen särskiljer sig från andra platser. Dessa kvaliteter ligger ofta till grund för invånarnas identitet och stolthet och utgör en resurs för turism- och besöksnäringen, även om de inte alltid är förenliga med varandra.

I Torekov finns ett flertal mötesplatser som har stor betydelse för samhället året runt och fyller funktioner utifrån olika perspektiv, såsom möjligheter till natur-, kultur och friluftsupplevelser, träning och motion, socialt umgänge samt aktiviteter för barn, unga och äldre. Det handlar om platser som torgområdet kring Båtsmansängen, kyrkan, gamla bykärnan, Kattegatt- och Skåneleden, Strandskogen, idrottsplatsen och inte minst hamnområdet som är en viktig mötesplats för Torekov där många intressen ska samspela.

I den kommunövergripande översiktsplanen är hamnen utpekad som en viktig värdekärna och utgör en viktig funktion för allmänhetens tillgång till Hallands Väderö. Hamnområdet innefattar många värden och funktioner såsom småbåtshamnen, hamnplanen, stranden och morgonbryggan. Det är en knutpunkt för byte av olika transportslag och utgör en viktig mötesplats för restauranger och uteliv, särskilt under sommarhalvåret då aktiviteten är som störst. Kommunen har vid ett flertal tillfällen genomfört försök med bilfria ytor på hamnplan, vilket ligger i linje med hamnområdets betydelse utifrån ett mötesplatsperspektiv.

På senare år har det varit en trendförändring med ökat restaurangliv i hamnen, även sena kväller och nätter, med buller och klagomål som följd. Detta skapar målkonflikter mellan de som vill vara ute och roa sig och boende i området som vill ha lugn och ro. Det är ett konkret exempel på de mål- och identitetskonflikter som berörs ovan och som behöver beaktas i den kommande planeringen, vid såväl detaljplanering som vid utformning av allmän platsmark, trafikplanering och tillståndsgivning för olika verksamheter, så att de olika intressena kan samexistera så långt det är möjligt.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Skapa och utveckla mötesplatser för alla i syfte att främja möjligheter till socialt samspel och interaktion, stärka den lokala identiteten och den sociala sammanhållningen samt bidra till delaktighet och gemenskap.

  • Bidra och uppmuntra till liv och rörelse i orten genom att främja åretruntboende, hållbara transporter och en sammanhållen bebyggelseutveckling.

  • Gestalta och utforma det offentliga rummet för att bevara platsers identitet.

Snackebänk, Torekov.Snackebänk, Torekov.

1.4 Offentlig service

Det offentliga serviceutbudet har stor betydelse för Torekovs attraktivitet som boendemiljö, turistort och för näringslivets utveckling samtidigt som den skapar förutsättningar för mötesplatser och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Kommunen verkar för att främja ett brett utbud av kommunala tjänster och olika typer av verksamheter inom offentlig service för att främja förutsättningar för tillväxt och för människor att bo och verka i hela kommunen. Behovet av service utgår bland annat utifrån de olika tätorternas befolkningsantal och befolkningssammansättning med målet att erbjuda likvärdig service oavsett lokalisering inom kommunens upptagningsområde.

Torekovs förutsättningar för verksamheter inom offentlig service karaktäriseras i hög grad av en hög andel deltidsboende och en hög medelålder bland invånare. Den höga andelen deltidsboende i orten och därmed de stora variationerna av antalet boende under olika tider på året skapar en ojämn belastning på olika verksamheter, såsom avfallshantering och hemtjänst, och medför svårigheter vid planering, dimensionering och utformning av det offentliga serviceutbudet. Det ligger i kommunens intresse att verka för ett mångsidigt bostadsutbud för alla invånare i syfte att skapa ekonomiskt underlag för grundläggande service och ett levande samhälle året runt.

I kommunen i allmänhet och i Torekov i synnerhet ökar andelen äldre samtidigt som andelen förvärvsarbetande minskar, vilket leder till minskade skatteintäkter och högre kostnader för äldreomsorg. Den åldersgrupp som enligt befolkningsprognoser förväntas öka mest till år 2030 är åldersspannet 86–105 år och enligt kommunens Vård- och omsorgsprogram förväntas den största ökningen av antalet äldre kommuninvånare (över 65 år) att ske i kommunens sydvästra del, vilket särskilt ökar behovet av vård och omsorg i detta område.

För att tillmötesgå behovet av vård och omsorg vore det önskvärt ifall vård- och omsorgstagare kan bo kvar i ordinära boenden med bibehållen livskvalitet så långt det är möjligt samt att utemiljöer i anslutning till offentlig service och bostäder avsedda för särskilda behov är planerade utifrån ett tillgänglighetsperspektiv för att främja och underlätta nyttjandet av det allmänna serviceutbudet.

Kommunen bör verka för goda kommunikationer i anslutning till offentlig service och att särskilda gruppers behov av tillgänglighet särskilt tas hänsyn till vid utformning av dessa miljöer. Vid utformning av trafikmiljöer i anslutning till offentlig service ska gång- och cykeltrafikanternas säkerhet prioriteras framför bilens framkomlighet i syfte att underlätta för invånare, och särskilt barn, äldre och funktionshindrade, att ta sig fram på ett trafiksäkert sätt.

Kommunen ska också ha handlingsberedskap och säkerställa tillgång till mark och lokaler för att täcka behovet av serviceverksamheter, inte minst inom vård och omsorg. Byggnader och lokaler för offentlig service och verksamheter ska i den mån det är möjligt utformas på sådant sätt att användningen kan ändras över tid i syfte att främja ett effektivt resursutnyttjande av lokaler, infrastruktur och kollektivtrafik samt skapa handlingsberedskap inför framtida behov.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Säkerställa mark och lokaler avsett för offentlig service för att kunna tillgodose behovet av ett kommunomfattande serviceutbud på lång sikt.

  • Utforma byggnader och lokaler för offentlig service och verksamheter på ett sätt som främjar samutnyttjande, möten och integration. Byggnader och lokaler för offentlig service ska i den mån det är möjligt utformas på så vis att användningen kan ändras över tid för att främja ett effektivt resursutnyttjande av lokaler och infrastruktur.

  • Planera utemiljöer i anslutning till offentlig service utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Gång- och cykeltrafikanternas säkerhet ska prioriteras vid utformning av trafikmiljöer i anslutning till offentlig service för att underlätta för invånare att ta sig fram på ett trafiksäkert sätt och uppmuntra till att öka andelen hållbara transporter.

Fiskebyns förskola.Fiskebyns förskola.

1.5 Näringsliv och verksamhetsmark

Ett starkt näringsliv är en grundläggande förutsättning för ett levande Torekov då det bidrar till att skapa arbetstillfällen och tillväxt samtidigt som det utgör en viktig del av ortens attraktivitet som boende-, besöks- och etableringsort. Övergripande strategier för den fysiska planeringen för näringsliv handlar om att främja ett levande samhälle där många olika människor vistas och förutsättningar finns för möten mellan människor. Lika mycket handlar det om att främja en tät och sammanhållen bebyggelseutveckling med god tillgänglighet, goda kommunikationer och attraktiva boendealternativ som genererar det underlag som näringsliv, handel och service behöver för att utvecklas och fortsätta utveckla orten.

Näringslivet bidrar till att skapa ett servicebehov, av exempelvis restauranger, hotell och handel, för kunder och anställda i området som i sin tur bidrar till fler möten och mer livfyllda samhällen och är på så vis en självförstärkande effekt. Företagens arbetskraft är av avgörande betydelse för näringslivets utveckling i stort vilket innebär att den fysiska planeringen för näringsliv bör fokusera på att skapa goda livsmiljöer för människor som i sin tur kan attrahera och skapa underlag för företag, handel och service.

Enligt en näringslivsenkät som kommunen genomförde i samband med förarbetet till den fördjupade översiktsplanen för Torekov framgår att en ansenlig del av företagen som bedriver verksamhet i Torekov med omnejd upplever att den tekniska infrastrukturen på något sätt begränsar deras verksamhet eller utvecklingsmöjligheter. Det handlar främst om begränsningar i transportinfrastrukturen, som medför svårigheter för arbetsfordon och tunga transporter att ta sig fram eller för anställda att ta sig till sina arbetsplatser, men kan även innefatta andra tekniska begränsningar, i form av vatten, avlopp, energi, bredband eller avfallshantering.

Goda förutsättningar för hållbara transporter spelar en central roll för Torekovs attraktivitet och är av stor betydelse för näringslivets tillväxt och utveckling då näringslivet kan rekrytera arbetskraft från ett större geografiskt område samtidigt som kundunderlaget ökar.

Det låga befolkningsunderlaget och stora upptagningsområdet i Torekov medför svårigheter för offentlig och kommersiell service att bedriva en ekonomisk hållbar verksamhet och tillgängligheten till serviceorterna är därför av avgörande betydelse för ortens framtida utveckling. Kommunen bör därför verka för att främja infrastrukturutbyggnader av betydelse för näringsliv och att säkerställa goda förutsättningar för allmänna kommunikationer i syfte att öka tillgängligheten, främja hållbara transportval, främja förutsättningar för tillväxt samt skapa goda förutsättningar för människor att bo och verka i hela kommunen.

I näringslivsenkäten framgår också att det finns ett stort bostadsbehov bland befintliga och framtida medarbetare hos företagen och då särskilt under sommartid. Näringslivets kompetensförsörjning är viktig för företagens utveckling och för fler jobb ska kunna skapas. Kommunen verkar för att utveckla ett varierat bostadsbestånd i orten för att förbättra förutsättningarna för att bostadsutbudet motsvarar invånarnas behov, preferenser och ekonomiska förutsättningar och samtidigt bidra till en varierad befolkningssammansättning i orten. En sådan utveckling är av betydelse för näringslivet då mångfalden bland människor bidrar till företagens humankapital genom förbättrade förutsättningar för kompetensmatchning. Näringslivets förutsättningar för kompetensförsörjning gynnas samtidigt också av ett ökat utbud av hyresrätter i området då denna upplåtelseform är lättare att flytta till och från och inte kräver någon kapitalinsats, vilket kan bidra till att underlätta för företagen att rekrytera arbetskraft.

De natur- och kulturgeografiska resurserna är viktiga för Torekov som är en utpräglad tätort på landsbygden med goda förutsättningar för areella näringar samt besöks- och turistnäring. I området finns särskilt goda förutsättningar för att bedriva verksamheter inom fiske och jordbruk och stor vikt bör läggas i planeringen på att säkerställa att förutsättningar finns för livsmedelsproduktion för framtida behov utifrån ett kommunalt, regionalt och nationellt perspektiv.

I området finns också god potential till ökad turism- och besöksnäring genom investeringar i grönstrukturen och natur- och kulturlandskapet. Genom Torekov passerar de regionala vandrings- och cykellederna Skåneleden och Kattegattleden, vilka tillsammans genererar stora mängder av besökare som vill ta del av Torekovs rika natur- och kulturutbud. Även naturreservaten längs Bjärekusten och på Hallands Väderö är en stor tillgång och en viktig del av Torekovs identitet. Dessa målpunkter och funktioner skapar goda förutsättningar för näringslivsutveckling och för företag inom besöksnäringen, såsom gårdsbutiker, restauranger, caféer och boenden, att utvecklas, vilket sin tur kan bidra till en levande landsbygd och en stärkt sysselsättning.

Marknadsföring av grönområden och bidra till att inspirera besökare och öka kunskapen om natur- och kulturlandskapet. Grönstrukturen är en av de största tillgångarna för att utveckla turismen och investeringar i den gröna infrastrukturen kan bidra till att skapa förutsättningar för sysselsättning, tillväxt och utveckling på landsbygden. Den kan bidra till att stärka områdets attraktionskraft då utbudet av natur- och rekreationsupplevelser är en viktig etableringsfaktor för invånare och näringsliv.

Kommunen bör fortsatt arbeta med att stärka rekreationsvärdena i odlingslandskapet och främja förutsättningarna för invånare och besökare att kunna ta sig till dessa platser och få uppleva de variationsrika natur- och kulturmiljöerna. Särskild fokus ska ligga på målpunkter som är estetiskt tilltalande, har ett rikt djur- och växtliv eller är av kulturhistoriskt intresse. Det kan exempelvis handla om att främja utvecklingsinsatser för gång- och cykelinfrastruktur, arbeta med trivsamhetsåtgärder som bidrar till att platser upplevs som inbjudande, trygga och öppna eller att skapa förutsättningar för lekar, avkoppling, fysiska aktiviteter, naturupplevelser och möten.

Fysiska åtgärder kan handla om att utveckla infrastruktur av betydelse för friluftsliv, såsom angöringspunkter, beträdor, markerade och funktionsanpassade leder, lägerplatser, vindskydd, toaletter, badplatser och grillmöjligheter. Kommunen kan också i samverkan med besöksnäringens aktörer arbeta med informationsinsatser som marknadsför sevärdheter och rekreativa målpunkter i området och utveckla tydliga besöksmål så att landskapet får en tydligare identitet och därmed ett högre besöksvärde.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Främja en sammanhållen bebyggelseutveckling i syfte att öka tillgängligheten, främja hållbara transportval och skapa förutsättningar för utveckling av näringsliv, handel och service i orten.

  • Främja ett varierat bostadsutbud och en varierad befolkningssammansättning i syfte att tillgodose näringslivets behov av kompetensförsörjning.

  • Värna om natur- och kulturgeografiska resurser i syfte att skapa förutsättningar för hållbar utveckling av areella näringar samt besöks- och turistnäring.

  • Stärka Torekov som besöksmål och främja hållbar turism för orten året runt. Områden med höga värden för besöksnäringen ska utvecklas och tillgängliggöras. Kommunen bör också marknadsföra sevärdheter och rekreativa målpunkter i området och utveckla tydliga besöksmål så att orten får en tydligare identitet och därmed ett högre besöksvärde.

Julpynt, Torekov.Julpynt, Torekov.

1.6 Teknisk infrastruktur

IT och telekommunikation

En välutbyggd bredbandsinfrastruktur är en förutsättning för näringslivsutveckling, utbildning, kulturupplevelser, effektiv samhällsservice, social delaktighet och för den regionala utvecklingen mot ett mer sammanhållet Skåne. I den regionala utvecklingsstrategin är målet att 100 procent av Skånes hushåll och arbetsplatser ska ha möjlighet till digital uppkoppling till år 2030.

Båstads kommun antog år 2011 en bredbandsstrategi i syfte att främja fiberutbyggnaden inom kommunen samt utveckla möjligheter till kulturupplevelser och effektiv samhällsservice. Enligt bredbandsstrategin ska Båstads kommun verka för att alla invånare och företag ska ha anslutningsmöjligheter till mobil- och bredbandsnätet av god kvalitet i både tätort och landsbygd och på så sätt uppnå de regionala och nationella målen om att stärka den digitala infrastrukturen.

Den fysiska planeringen bidrar till utvecklingen av infrastruktur för bredband och trådlös kommunikation genom att beakta dess behov i samband med att den fysiska miljön planeras och vid prövning och lov och tillstånd. Vilka utbyggnadsbehov som finns undersöks inom ramen för varje detaljplan. Samråd med aktörer av betydelse för bredbandsinfrastruktur sker i samband med exploateringar för att utreda vilka anslutningsmöjligheter som finns till mobil- och bredbandsnätet. Om utbyggnadsbehov föreligger verkar kommunen för identifiera lämpliga platser för bredbandsinfrastruktur och trådlös kommunikation för att minimera dess påverkan på kringliggande bostäder och verksamheter, värdefulla natur- eller kulturmiljöer eller områden av betydelse för turism och friluftsliv.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Verka för att främja utbyggnad av bredbandsinfrastruktur och trådlös kommunikation i syfte att skapa förutsättningar för tillväxt, utveckling och för människor och företag att kunna delta och verka i samhället. Utbyggnader av mobil- och stamfibernätet ska ske enligt kommunens långsiktiga och övergripande utvecklingsstrategier och säkerställa att alla invånare och företag har bredbandsanslutning och tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet.

  • Utforma och placera telemaster och tillhörande teknikbodar med hänsyn till befintlig bebyggelse, natur- och kulturmiljövärden och rekommendationer för höjdrestriktioner. Vid detaljplanering och prövning av lov och tillstånd ska varsamhetsreglerna i plan- och bygglagen och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken tillämpas. Då det är tekniskt möjligt ska ledningsnät för bredband och mobilnät samordnas och förläggas med annan infrastruktur, exempelvis placera antenner på byggnader eller andra objekt i stället för att upprätta nya master, i syfte att minska påverkan på natur- och kulturmiljöer.

Flymossen, Torekov.Flymossen, Torekov.

Vatten- och avloppsförsörjning

Goda förutsättningar för vatten- och avloppsförsörjning är en avgörande faktor för tillväxt och en hållbar utveckling av bebyggelse, turism och olika näringsverksamheter. Ett långsiktigt vattenvårdsarbete är viktigt för att säkra förutsättningar för dricksvattenförsörjning och ekosystemtjänster, främja goda livsmiljöer för människor och djur- och växtliv samt minska risken för näringsläckage och översvämning. Strategier för vatten- och avloppsförsörjningen syftar till att minimera negativ hälso- och miljöpåverkan från vatten- och avloppssystem och främja en utveckling som bidrar till att upprätthålla lokala kretslopp av vatten och näringsämnen.

Med utbyggnadsplaner, fortsatt utveckling av besöksnäringen och lantbruket samt variationer i väder- och klimatförhållanden kommer trycket på vatten- och avloppsförsörjningen att öka i framtiden, vilket ställer krav på planeringen vad gäller både anläggningar och resurser. Enligt plan- och bygglagen ska bebyggelse lokaliseras på mark som är lämpad för ändamålet, bland annat med hänsyn till förutsättningar för vatten- och avloppsförsörjning.

Kommunen bidrar till att skapa hållbara förutsättningar för vatten- och avloppssystem genom att främja en tät och sammanhållen bebyggelseutveckling och ett effektivt resursutnyttjande av befintlig infrastruktur för vatten och avlopp. Enligt lag (2006:412) om allmänna vattentjänster är kommunen skyldig att ordna vattenförsörjning och avlopp där det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön. Utbyggnadsarbetet och den framtida utvecklingen av Torekovs vatten- och avloppsnät styrs utifrån den, av NSVA, framtagna strategin för utbyggnad av vatten och avlopp på landsbygden.

En långsiktigt hållbar och resurseffektiv hantering av avloppsvatten bygger på att nyttja ekosystemtjänster och främja lokalt slutna kretslopp av vatten och näringsämnen så långt det är möjligt. För att minska avloppsvattens negativa påverkan på kommunens vattenförekomster och uppnå kraven om god resurshushållning bör växtnäringsämnen i avloppsvattnet tas tillvara i större utsträckning. Med hänsyn till risken för spridning av oönskade smittoämnen bör de näringsämnen som avloppsvattnet innehåller återföras till jordbruket på sikt som ersättning för konstgödsel i syfte att skapa goda förutsättningar för resurseffektivitet och lokala kretslopp.

Kommunen ska verka för att förbättra vattenkvaliteten för Torekovs vattenförekomster och uppfylla miljökvalitetsnormer för vatten genom att minska näringsläckaget från avloppsanläggningar. För att uppnå miljökvalitetsnormerna krävs ökad användning av avloppslösningar som inte belastar vattenrecipienterna med näringsämnen samtidigt som bristfälliga avloppsanläggningar, som riskerar att bidra till övergödning och påverka vattenförekomsternas status negativt, bör undvikas.

I Torekov finns verksamhetsområden inom vatten, spillvatten och dagvatten. Dricksvattnet i Torekov produceras genom Sydvatten och baseras på ytvatten från sjön Bolmen. De vattentäkter som tidigare var en del av den lokala dricksvattenförsörjningen är planerade att tas ur bruk till följd av anslutningen till Sydvatten. Kommunen bör i största möjliga utsträckning sträva efter att bibehålla vattenskyddsområdena och ha kvar vattentäkterna som reservvattentäkter i syfte att säkra vattentillgången för framtida behov. Hänsyn bör tas till hela tillrinningsområdet samt vattenresursernas enskilda skyddsbehov då det finns risk för att föroreningar sprids i samband med översvämningar.

I Torekov finns dagvattenledningar i den centrala och södra delen av tätorten som leder dagvattnet ut i Skäldervikens kust. Spillvattnet från hela området söder om Hallandsåsen, inklusive Torekovs tätort, leds till Torekovs reningsverk vars verksamhet bedrivs av NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp). Reningsverket renar kommunalt och industriellt avloppsvatten från Torekov, Västra Karup, Grevie och Förslöv, Hov, Rammsjö, Killebäckstorp och stora delar av den kustnära bebyggelsen mellan Stora Hult och Torekov. Större delen av tätorten är anslutna till det kommunala ledningssystemet medan fastigheter på landsbygden använder enskilda avloppssystem.

Under vinterhalvåret förekommer problem med höga flöden i spillvattennätet då marken är mer vattenmättad, nederbördsfrekvensen är högre och det förekommer läckage till avloppsledningsnätet. Kapaciteten i spillvattensystemet är ett problem i Torekov och det finns därför ett behov av att se över ledningsnätets kapacitet. NSVA arbetar för närvarande med att ta fram en saneringsplan för reningsverkets avrinningsområde där områden med störst andel tillskottsvatten ska identifieras och åtgärder för att minska mängden tillskottsvatten till spillvattennätet ska redovisas.

I syfte att minska belastning och påverkan på ledningsnät och recipienter bör dagvattenflöden minska. Mängden hårdgjorda ytor försvårar för infiltrationen av dagvatten ner i jorden och ökar risken för översvämning och erosion vid framtida klimatförändringar. Vid exploateringar bör därför anläggning av hårdgjorda ytor undvikas så långt det är möjligt och ytor avsättas för dagvattenhantering så nära källan som möjligt och fördröjas vid behov.

Dagvattnet riskerar också att transportera föroreningar från trafik och jordbruksmark till Torekovs vattenförekomster och behöver därför omhändertas på sådant sätt att risken för påverkan på människors hälsa eller miljö minskar. En viktig åtgärd är att minska föroreningskällorna och att rena dagvattnet innan det släpps ut i vattenförekomsterna. Nya dagvattensystem bör därför utformas så att en så stor del som möjligt av föroreningarna avskiljs och bryts ner under vattnets väg till recipienten med hänsyn till platsens förutsättningar, dagvattnets föroreningsgrad och recipientens känslighet. Genomtänkta dagvattenlösningar och lokalt omhändertagande av dagvatten bidrar till ett minskat flöde i dagvattennätet och att mindre föroreningar och näringsämnen når recipienter, vilket också bidrar till att öka förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsnormerna för Torekovs vattenförekomster.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Säkerställa att all ny bebyggelse eller kompletteringar av befintlig bebyggelse omfattas av hållbara lösningar för dricksvatten, spillvatten och dagvattenhantering. Tillkommande bebyggelse eller verksamheter som riskerar att förorena mark och vattenförekomster får inte förekomma.

  • Utreda åtgärder för att minska mängden bräddat avloppsvatten från spillvattenledningsnätet och åtgärder för att ta om hand bräddat spillavloppsvatten vid pumpstationer, såsom exempelvis magasinering och utjämning, för att minska mängden orenat avloppsvatten som når recipient.

  • Avsätta ytor för dagvattenhantering så nära källan som möjligt där vatten kan fördröjas vid behov. Ytor för dagvattenhantering bör ske på allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap. Dagvattensystemen ska, med hänsyn till platsens förutsättningar, dagvattnets föroreningsgrad och recipientens känslighet, utformas så att en så stor del som möjligt av föroreningarna avskiljs och bryts ner under vattnets väg till recipienten.

  • Främja lokalt kretsloppsanpassade vatten- och avloppssystem i syfte att uppnå en klimat- och resurseffektiv hantering av vatten- och avloppsförsörjningen. Med hänsyn till risken för spridning av oönskade smittoämnen bör växtnäringsämnen i avloppsvattnet tas tillvara för att minska avloppsvattnets påverkan på vattenförekomster i området och uppnå kraven om god resurshushållning. Bristfälliga avloppsanläggningar som riskerar att bidra till övergödning och påverka vattenförekomsterna negativt får inte tillkomma och befintliga bristfälliga avloppsanläggningar bör åtgärdas.

  • Sträva efter att ha kvar vattentäkterna som reservvattentäkter i syfte att säkra vattentillgången för framtida behov. Beslut om vilka skyddsområden och vattentäkter som ska bevaras ska tas utifrån ett kommunomfattande helhetsperspektiv.

Avfallstunnor, Torekovs hamn.Avfallstunnor, Torekovs hamn.

Avfall

Övergripande planeringsstrategier för avfallshanteringen handlar om att minimera mängden avfall och ta hand avfallet på ett ansvarsfullt sätt för att begränsa dess negativa miljöpåverkan samt främja långsiktig hushållning med naturresurser. Enligt miljöbalken ska alla kommuner ta fram en renhållningsordning med tillhörande avfallsplan som redogör för hur kommunen avser ta hänsyn till relevanta mål och vilka åtgärder som krävs för att minska avfallets mängd och farlighet. NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB) har tagit fram en avfallsplan i samarbete med Båstad kommun och övriga ägarkommuner under 2018 som är vägledande för arbetet med avfallshanteringen i kommunen. Den anger hur avfallet ska prioriteras för att minska mängden avfall samt öka återvinningen av det avfall som uppstår, i linje med EU:s avfallshierarki (avfallstrappan).

Från och med den 1 januari 2024 tar kommunerna över ansvaret från FTI (Förpackningsinsamlingen) för insamling av förpackningar från hushåll och samlokaliserade verksamheter. Senast den 1 januari 2027 ska kommunerna ha infört fastighetsnära insamling av de vanligaste förpackningstyperna från hushållen (papper, plast, glas och metall). Det gäller såväl vid nybyggnation som för befintliga hushåll. Kommunerna ska också från år 2026 samla in vanligt förpackningsavfall på torg, parker över 2 000 kvadratmeter, och på andra populära platser.

I Torekov finns idag en återvinningsstation på Kaptensgatan för insamling av olika förpackningar för återvinning. Som ett komplement till befintliga insamlingstjänster av avfall finns också sedan tidigare också en mobil återvinningstjänst (MÅNA), där NSR kommer ut till olika platser på Bjäre för att samla in bland annat grovavfall och farligt avfall.

Vid planläggning och lovgivning ska hänsyn tas till en välfungerande avfallshantering och åtkomst för renhållningsfordon. Kommunen ska även framöver fortsatt planera för platser för insamling av förpackningsavfall av mer skrymmande slag. Dessa insamlingsplatser ska vara lättillgängliga för dem som vill lämna ifrån sig förpackningsavfallet och bör lokaliseras i nära anslutning till platser som en stor del av hushållen besöker regelbundet, som till exempel mataffären. Det är nödvändigt då det ska vara enkelt att göra sig av med hushållsavfallet utan att behöva använda bilen för att kunna transportera avfallet till insamlingsplatsen. Hänsyn ska tas till miljöstörande effekter i form av buller, transporter och avfallshanteringen på platsen för att minimera olägenheter för boende i anslutning till området.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Säkerställa att all ny bebyggelse eller kompletteringar av befintlig bebyggelse omfattas av hållbara lösningar för dricksvatten, spillvatten och dagvattenhantering. Tillkommande bebyggelse eller verksamheter som riskerar att förorena mark och vattenförekomster får inte förekomma.

  • Utreda åtgärder för att minska mängden bräddat avloppsvatten från spillvattenledningsnätet och åtgärder för att ta om hand bräddat spillavloppsvatten vid pumpstationer, såsom exempelvis magasinering och utjämning, för att minska mängden orenat avloppsvatten som når recipient.

  • Avsätta ytor för dagvattenhantering så nära källan som möjligt där vatten kan fördröjas vid behov. Ytor för dagvattenhantering bör ske på allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap. Dagvattensystemen ska, med hänsyn till platsens förutsättningar, dagvattnets föroreningsgrad och recipientens känslighet, utformas så att en så stor del som möjligt av föroreningarna avskiljs och bryts ner under vattnets väg till recipienten.

  • Främja lokalt kretsloppsanpassade vatten- och avloppssystem i syfte att uppnå en klimat- och resurseffektiv hantering av vatten- och avloppsförsörjningen. Med hänsyn till risken för spridning av oönskade smittoämnen bör växtnäringsämnen i avloppsvattnet tas tillvara för att minska avloppsvattnets påverkan på vattenförekomster i området och uppnå kraven om god resurshushållning. Bristfälliga avloppsanläggningar som riskerar att bidra till övergödning och påverka vattenförekomsterna negativt får inte tillkomma och befintliga bristfälliga avloppsanläggningar bör åtgärdas.

  • Sträva efter att ha kvar vattentäkterna som reservvattentäkter i syfte att säkra vattentillgången för framtida behov. Beslut om vilka skyddsområden och vattentäkter som ska bevaras ska tas utifrån ett kommunomfattande helhetsperspektiv.

Energiproduktion

Kommunen verkar för att utveckla den lokala energiproduktionen av förnyelsebara energikällor i syfte att öka självförsörjningsgraden, främja lokala kretslopp, minska vår klimatpåverkan och förbättra förutsättningarna för att uppnå de nationella energi- och klimatmålen. Kommunen ska underlätta för enskilda hushåll och verksamheter att vidta åtgärder för att producera egen energi i den utsträckning det är möjligt. Behovet av ytor för anläggningar för energiutvinning genom solenergi ska beaktas vid exploatering så att detaljplaner medger detta där det bedöms vara lämpligt. Hänsyn ska då tas till eventuell påverkan på kulturvärden och landskapsbild. Även utbyggnader av anläggningar som möjliggör energiutvinning genom nedbrytning av organiskt material från mat-, avlopp- och avfallsrester från jordbruk och industriella verksamheter för framställning av biogas, som alternativ till fossila drivmedel och uppvärmning av byggnader, bör främjas.

Storskaliga utbyggnader av anläggningar för energiproduktion utgör ett stort ingrepp i naturen och landskapsbilden med stor påverkan på människors miljö, hälsa och andra allmänintressen, vilket kräver noggranna analyser och avvägningar för att kunna motiveras och behöver ta utgångspunkt i ett kommunalt och regionalt helhetsperspektiv. Av detta skäl pekas ytor för energiproduktion inte ut i den fördjupade översiktsplanen för Torekov. Vidare utredningar behöver arbetas fram för att redovisa de olika energikällornas lämplighet för energiutvinning i större skala, exempelvis med hänsyn till tekniska förutsättningar för solinstrålning och medelvinden i området, och som tar hänsyn till exploateringens inverkan på andra intressen såsom natur- och kulturvärden, turism och friluftsliv samt riksintressen.

Mindre utbyggnader av småskaliga anläggningar för vindkraftverk för enskilt bruk kan motiveras och prövas genom bygglov eller tillstånd hos Länsstyrelsen och planeringen ska då ske utifrån riktlinjer enligt kommunens miljö- och energiprogram. Vid lokaliseringsprövning ska Naturvårdsverkets vägledning om buller följas och hänsyn tas till anläggningens inverkan på riksintressen och natur- och kulturmiljön. Ett områdes lämplighet för vindkraft prövas alltid från fall till fall i kommunens planprocesser.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Främja utveckling av lokal energiproduktion av hållbara energikällor såsom exempelvis vindkraft, solkraft och biogas i syfte att främja en hållbar energiförsörjning, upprätthålla de lokala kretsloppen och minska vår klimatpåverkan.

  • Underlätta för enskilda hushåll och verksamheter att vidta åtgärder för att producera egen energi i den utsträckning det är möjligt. Behovet av ytor för energiutvinning genom solenergi bör beaktas vid exploatering så att detaljplaner medger detta där det bedöms vara lämpligt. Mindre utbyggnader av vindkraftverk för enskilt bruk ska ta hänsyn till riktlinjer enligt kommunens miljö- och energiprogram samt Naturvårdsverkets vägledning om buller. Lämpligheten för att etablera lokal energiproduktion ska prövas i varje enskilt fall, bland annat med hänsyn till påverkan på naturvärden, landskapsbild, turism, friluftsliv och riksintressen.

  • Utreda förutsättningar för att ytterligare minska användningen av fossila bränslen och öka den lokala energiproduktionen för framtida behov. Dessa bör redovisa de olika energikällornas lämplighet för energiutvinning i större skala samt göra en avvägning gentemot andra allmänintressen, såsom natur- och kulturvärden, turism och friluftsliv, areella näringar, riksintressen och de olika energikällornas inverkan på omkringliggande bebyggelse och miljö.

Santa Thoras sten, Torekov.Santa Thoras sten, Torekov.

1.7 Risk och säkerhet

Våra samhällen ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö och planeras på så vis att människor inte utsätts för hälso- eller säkerhetsrisker och på ett sätt som främjar långsiktigt god resurshushållning. För att skydda människors hälsa får våra boende- och vistelsemiljöer inte utsättas för störningar, exempelvis i form av luft- och vattenföroreningar, buller, lukt och strålning, eller risker, i form av bränder, explosioner, industriella utsläpp, trafikolyckor och översvämningar.

Det övergripande risk- och säkerhetsarbetet handlar om att minska sannolikheten för att olyckor ska inträffa och att mildra konsekvenserna av olyckor som sker. För den fysiska planeringen kan det innebära att planera och lokalisera bebyggelse i lämpliga områden, upprätthålla skyddsavstånd mellan riskfyllda verksamheter och sårbara miljöer samt ange principer och riktlinjer för hantering av risk- och säkerhetsfrågor i syfte att värna om människors säkerhet och hälsa.

Enligt PBL får mark tas i anspråk för bebyggelse endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet, med hänsyn till människors hälsa och risken för olyckor. I planeringen av den fysiskt byggda miljön och prövning av lov och tillstånd ska därför hänsyn tas till bland annat förekomst av radon, förorenade områden, miljöstörande verksamheter samt strålnings-, översvämnings- eller ras- och skredrisker. Översiktsplanen syftar till att utreda och analysera konsekvenserna av enskilda utbyggnadsområden och den samlade effekten av flera utbyggnadsområden utifrån ett större sammanhang. Detaljerade riskanalyser ska vid behov tas fram i varje enskilt fall för att säkerställa att den planerade markanvändningen är lämplig och genomförbar ur ett säkerhetsperspektiv.

I Torekov är miljö- och säkerhetsrisker främst relaterat till klimatförändringar i form av skyfall, havsnivåhöjning och torka, vilka behandlas under avsnittet om klimatanpassning. Andra identifierade miljö- och säkerhetsrelaterade risker i området är tekniska anläggningar eller verksamheter och industrier som exempelvis genererar tung trafik, påverkar omgivningen med buller eller lukt eller är störande för omgivningen på något sätt och som därför inte är lämpligt att blanda med bostäder. Torekovs reningsverk, Torekovs hamn, drivmedelsstationen och Nolato är några exempel i denna kategori men det kan även innefatta jordbruksverksamheter som i vissa fall kan kräva hänsyn och att skyddsavstånd upprättas för att motverka eventuella intressekonflikter.

Idag finns miljökvalitetsnormer för luft-, buller- och vattenmiljöer som kommunen ska beakta för att främja en utveckling som säkerställer goda livsmiljöer för människor och djur- och växtliv. De anger gränsvärden som används för att skydda miljön och reglerar vad människan och naturen kan utsättas för utan att ta skada. I Torekov är huvuddelen av buller, uppkomsten av partiklar och andra luftföroreningar relaterat till vägtrafiken. Strategier för att bibehålla goda luft- och ljudmiljöer i Torekov strävar därför i huvudsak efter att minska behovet av biltransporter och främja val av hållbara transportmedel, såsom gång, cykel och kollektivtrafik.

För att uppnå god kvalitet för vattenförekomster i området ska kommunen prioritera bebyggelse där det finns hållbara förutsättningar för vatten och avlopp. Vid planering av bebyggelse är det viktigt att den nya bebyggelsen inte riskerar att försämra kvaliteten för vattenförekomsterna i området. I samband med planering och exploatering av nya områden ska därför negativ påverkan på vattenförekomster minimeras genom att eftersträva hållbar hantering av dag- och spillvatten så att gränsvärdena för vattenkvaliteten uppnås. Gällande miljökvalitetsnormer avseende luft, buller och vattenkvalitet beaktas vidare i samband med framtida planläggning och tillståndsgivning enligt miljöbalkens femte kapitel.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Ta hänsyn till miljö- och riskfaktorer vid planläggning och prövning av lov och tillstånd i syfte att värna om människors säkerhet och hälsa. Mark får endast tas i anspråk för bebyggelse om marken är lämplig för ändamålet med hänsyn till dess egenskaper, läge och behov och företräde ska ges till användning som främjar en långsiktigt god resurshushållning.

  • Uppföra byggnader med radonsäker eller radonskyddad grundläggning vid exploatering av mark med radonförekomst och utreda markens föroreningsstatus inom potentiellt förorenade områden.

  • Undvika kraftledningar eller elektriska anläggningar som avger elektromagnetisk strålning i närhet till känslig bebyggelse, såsom boende-, vård- och skolmiljöer, och utforma dessa på ett sätt som gör att exponering för magnetfält begränsas.

  • Ta fram geotekniska utredningar för riskområden för ras, skred och erosion vid framtagande av detaljplaner och prövning av lov och tillstånd i syfte att säkerställa markens stabilitetsförhållanden. Hänsyn ska också tas till klimatförändringens effekter då förändrade markvattenförhållanden påverkar markens stabilitet.

  • Utreda behov av att upprätta skyddsavstånd till tekniska anläggningar och verksamheter vid exploatering av ny bebyggelse. Vid bebyggelseutveckling ska hänsyn tas till befintliga verksamheter och dess framtida möjligheter till att fortsätta bedriva verksamhet. Jordbrukets intressen ska prioriteras i de fall det inte är förenligt med ny bebyggelse.

Drivmedelsstation i Torekov hamn.Drivmedelsstation i Torekov hamn.

1.8 Klimatanpassning

De globala klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar och kommer att medföra konsekvenser för våra samhällen som behöver hanteras i planeringen. Enligt prognoser kan vi i framtiden förvänta oss högre temperaturer, förändrade vegetationsperioder och nederbördsmönster, minskat snötäcke samt en stigande havsnivå. Det kommer att medföra påverkan och förändrade förutsättningar på olika system och funktioner, såsom areella näringar, turism- och besöksnäring, bebyggelse, infrastruktur och tekniska försörjningssystem samt natur- och kulturmiljö.

Klimatförändringarnas konsekvenser för våra samhällen är geografiskt betingat och förutsättningarna skiljer sig åt för Skåne gentemot regioner i nordligare breddgrader. Särskilt är det konsekvenser av stigande hav som kommer att bli mer påtagligt då landskapet är relativt låglänt, har en hög andel sandstrand och en avstannad landhöjningsprocess samt är kraftigt exponerad gentemot kusten. På grund av Torekovs utsatta läge som kustsamhälle och en stor del av bebyggelsen lågt liggande så är riskerna därför i huvudsak kopplade till havsnivåhöjning och extremväder, med översvämningar och eventuell erosion som följd.

På senare år har Torekovs samhälle erfarit ett flertal extrema väderhändelser i form av de stormar och översvämningar som ägt rum och som har orsakat omfattande skador på bebyggelse och infrastruktur, särskilt i strand- och kustområdet på t ex. bryggor, bommar, elanläggningar, pirar och bodar. Under extremtorkan år 2018 visade sig effekter i form av dricksvattenbrist, badförbud till följd av undermålig vattenkvalitet, eldnings- och grillförbud, dåliga skördar och foderbrist för lantbrukare och djurägare samt en hög belastning på blåljuspersonal.

Även om enskilda väderhändelser inte nödvändigtvis innebär ett trendbrott för klimatets utveckling är det givet att sannolikheten för att liknande händelser sker mer frekvent ökar i ett varmare klimat. Då även de mest optimistiska framtidsscenarierna tyder på att vi går mot ett förändrat klimat med mer frekventa inslag av extrema väderfenomen behöver vi, utöver det generella klimatarbetet med att utforma våra samhällen för att begränsa vår klimatpåverkan, också ta fram strategier för att förbereda samhället på att hantera effekterna av de framtida klimatförändringarna.

Konsekvenserna av framtida klimatförändringar beror på hur väl förberett samhället är på att möta förändringen och de samhällsekonomiska kostnaderna för förebyggande anpassningsåtgärder är oftast lägre än kostnaden för att återställa samhället efter skador från extrema väderförhållanden. Då bebyggelse och infrastruktur ska hålla i många årtionden framöver finns det anledning till att ta hänsyn till klimatförändringarnas konsekvenser på våra samhällen och den fysiska planeringen är ett viktigt verktyg i det arbetet. Genom en ändamålsenlig planering av bebyggelse och infrastruktur kan vi minska samhällets sårbarhet och samtidigt anpassa oss till de följder som ett förändrat klimat kan medföra.

Förändrade temperaturer medför konsekvenser för samhället utifrån ett flertal olika perspektiv. Längre perioder av värme kan orsaka hälsoproblem i form av värmestress bland befolkningen med ökad dödlighet som följd, där riskgrupper med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperatur är särskilt utsatta. Risken för värmestress är särskilt relevant i tätbebyggda områden där urbana värmeöar kan uppstå till följd av den höga andelen byggmassa och hårdgjorda yta. Dessa områden tenderar att lagra värme i större utsträckning än dess omland, vilket också medför att de kyls av långsammare än det omgivande landskapet med temperaturskillnader på uppemot flera grader. Fenomenet är i första hand relevant för större städer men det finns studier som visar att urbana värmeöar även kan uppstå i mindre tätorter på omkring 1 000 invånare.

Förändrade temperaturer innebär också att vegetationszoner förflyttas, vilket påverkar ekosystemen och den biologiska mångfalden då nya invasiva arter etablerar sig samtidigt som befintliga arter som inte klarar av att anpassa sig till nya livsmiljöer blir utträngda och riskerar att dö ut. Det är av särskild betydelse i Skåne län där befolkningstätheten och exploateringsgraden är relativt hög samtidigt som många arter har sin nordligaste respektive sydligaste utbredning i området. Ett förändrat klimat med förflyttade vegetationszoner som följd skulle därför medföra svårigheter för hotade arter att överleva.

I syfte att öka ortens motståndskraft gentemot framtida klimatförändringar, minska risken för värmestress bland befolkningen och främja goda livsmiljöer för djur- och växtliv bör kommunen arbeta för att integrera grönstrukturer i och i direkt anslutning till samhället i större utsträckning. Genom att öka mängden grönska och vegetation i bebyggelsen och ta vara på grönstrukturens ekosystemtjänster i form av skuggning och transpiration kan det bidra till att reglera temperaturen och luftfuktigheten och på så sätt skapa en mer komfortabel tätortsmiljö.

Genom att integrera naturmiljöer i och i nära anslutning till tätorter förbättras också spridningsmöjligheterna för olika arter vilket bidrar till att ekosystemen upprätthålls samtidigt som grönskan, med dess goda infiltrationsförmåga, bidrar med viktiga värden för dagvattenhanteringen och klimatanpassningen. Vid planering kan grönytor i form av träd, planteringar eller material med hög genomträngningsförmåga anläggas som bidrar till att skapa värden för både dagvattenhantering, rekreation och biologisk mångfald. Även jordbruksmarken, som är av betydelse för grönstrukturens funktioner, bidrar med stora värden för dagvattenhanteringen och den biologiska mångfalden och dess värden bör därför beaktas i den fortsatta planeringen.

Kommunen har kartlagt avrinningsvägar och ytor som är mer eller mindre lämpliga för exploatering eller är i behov av klimatanpassningsåtgärder. Enligt en framtagen klimatanalys framgår att Torekov har goda förutsättningar att hantera översvämningar kopplat till skyfall och havsnivåhöjning och överlag är situationen rörande översvämning acceptabel förutom vid hamnen, reningsverket samt en viss del av den kustnära bebyggelsen där det finns risk för negativ påverkan på egendom, kulturmiljö och strand.

Vid framtida skyfall och värmeböljor löper en stor andel av bebyggelsen i Torekov risk för skador i form av översvämmade källare, mögeltillväxt, fuktproblem och nedbrytningsprocesser med ökat underhållningsbehov som följd. För infrastruktur och tekniska försörjningssystem, såsom vägar, ledningar och anläggningar för el, bredband och telefoni, medför klimatförändringarna förändrade förutsättningar och ökad risk för skador. Vid skyfall riskerar också ledningssystem för dag- och avloppsvatten som inte är anpassade för större nederbördsmängder att överbelastas, vilket medför ökad risk för bräddning. Vid en ökad medelvattennivå i havet i kombination med tillfälligt höga havsnivåer ökar också risken för översvämmade dammar och andra reningssteg, leda till svårigheter att avleda vatten genom självfall samt påverkan på grundvattnet genom saltvatteninträngning.

Ansvaret för att säkra bebyggelse mot framtida översvämningar är fördelat mellan kommunen och fastighetsägare. I översiktsplanen ska kommunen ge sin syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning och erosion som är klimatrelaterade samt visa hur de riskerna kan minska eller upphöra. Kommunen har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska planeringen och att planera bebyggelse med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet, risken för olyckor, översvämning och erosion. Kommunens roll är att ha övergripande kunskap om översvämningsrisker och ta fram det underlag som behövs för att pröva om marken är lämplig för den planerade bebyggelsen. Om bebyggelse tillåts på olämplig mark enligt befintliga planeringsunderlag kan kommunen kan komma att bli skadeståndsskyldig gentemot fastighetsägare i upp till tio år efter detaljplanernas antagande.

För den befintliga bebyggelsen saknar kommunen motsvarande planläggningsansvar och det juridiska och ekonomiska ansvaret för att förebygga översvämningsrisker eller skydd av egendom mot konsekvenser av översvämning och erosion till följd av klimatförändringar ligger i huvudsak på respektive fastighetsägare. I samband extrema väderhändelser har räddningstjänsten ett ansvar för att hjälpa en fastighetsägare om en räddningsinsats bedöms vara motiverad. Kommunen har här en viktig roll i att sprida information till medborgare och berörda aktörer, ge råd kring klimatanpassningsfrågor i den fysiska planeringen och informera om hur fastighetsägaren kan skydda sig mot effekter av klimatförändringar. Kommunen vidtar i regel endast åtgärder för att skydda befintlig bebyggelse om det anses vara av allmänt intresse för kommunmedborgarna och gynnar fler intressen än enskilda.

Med ett förändrat klimat med höjd havsnivå, fler och kraftigare stormar och skyfall behöver både befintlig och kommande bebyggelse och infrastruktur planeras och säkras utifrån de lokala förutsättningar som finns för att undvika risk för skador till följd av översvämningar och förändrade temperaturer. Planeringen behöver ta hänsyn till det framtida medelvattenståndet och situationer med högvatten med tanke på den långa livslängden för bebyggelse och infrastruktur, så att de kan nyttjas på ett ändamålsenligt sätt under lång tid framöver. Då det är svårt att vidta anpassningsåtgärder för dagvatten i efterhand är det viktigt att tidigt i arbetet med planeringen av bebyggelse och infrastruktur identifiera hur vatten ska avrinna eller infiltrera inom ett område utan att det orsakar skador på t ex. befintliga byggnader och infrastruktur. Hänsyn ska tas till extrema nederbördssituationer (100-årsregn).

Identifierade lågpunkter och skyfallsstråk bör inte bebyggas utan istället avsättas som ytor där vatten tillåts svämma över vid behov. Större etablering av ytor med icke-genomsläppligt material inom en exploatering ska undvikas och bör i så fall kompenseras genom att utföra klimatanpassningsåtgärder någon annanstans i avrinningsområdet. Utjämningsvolymer inom en exploatering bör bevaras eller kompenseras på annan plats samtidigt som möjligheten att förbättra översvämningssituationen någon annanstans i avrinningsområdet bör ses över. Inom nya utbyggnadsområden bör också ytor reserveras för lokalt omhändertagande av dagvatten, t ex. dammar, diken, magasin eller liknande där vattnet infiltreras och/eller fördröjs. Inom dessa ytor bör dagvattnet hanteras som en resurs som berikar miljön med upplevelser, rekreation, lek, naturvärden och biologisk mångfald.

Kopplat till havsnivåhöjning finns olika prognoser beroende på olika utsläppsscenarier. I Båstads kommun förväntas medelvattenståndet ligga på 0,74 meter till 1,88 meter över dagens nivåer till år 2150 (SMHI). Kombinerat med effekter av våguppspolning i samband med stormar och extremväder kan det innebära ett framtida vattenstånd på uppemot 3,8 meter över dagens nivåer.

I Båstads kommun kommunomfattande översiktsplan framgår att ny bebyggelse inte bör grundläggas under 3,5 meter över havet (om särskilda skyddsåtgärder mot översvämning inte vidtas), vilket också bedöms vara en lämplig utgångspunkt för den fördjupade översiktsplanen för Torekov. För att tillmötesgå framtida prognoser och minska samhällets sårbarhet bör dock kommunen utreda den lämpliga nivån för lägsta bebyggelsehöjd. Frågan bedöms inte lämplig att utreda inom ramen för den fördjupade översiktsplanen för Torekov då den bör gälla för hela kommunen och inte enbart inom den fördjupade översiktsplanens planområde.

De områden som anses särskilt utsatta, olämpliga för bebyggelse eller i behov av skyddsåtgärder redovisas i ställningstagandet för respektive område i mark- och vattenanvändningskartan . De utredningar som har tagits fram föreslår klimatanpassningsåtgärder av olika omfattning men strategier och åtgärder har ännu inte valts ut. Kommunen behöver därför välja vilka åtgärder som är lämpliga utifrån vilka värden man vill prioritera att skydda.

Utredningarna pekar, i likhet med kommunens risk- och sårbarhetsanalys (2015), på ett behov av att upprätta en klimatanpassningsplan med särskild fokus på kommunens hamnar, vilka är identifierade som särskilt utsatta områden. Arbetet med klimatanpassningen är omfattande och behöver ske långsiktigt. Genom att formulera klara mål och ambitioner kan genomtänkta strategier formuleras som i sin tur kan ligga till grund för vilka åtgärdsval och prioriteringar som behöver göras.

Många areella näringar och verksamheter, t ex. jordbruk, skogsbruk, fiske och i stor utsträckning även turism- och besöksnäring är beroende av biologiska och naturgeografiska resurser på land och i vatten och som påverkas av framtida klimatförändringar.

I Torekov med omnejd finns stora ytor brukningsvärd jordbruksmark vars värden för livsmedelsproduktionen är betydelsefull ur ett lokalt, regionalt och nationellt perspektiv. Dessa verksamheter påverkas av ett förändrat nederbördsmönster då jordbruket är beroende av bevattning och möjlighet till dränering samt då ökade mängder gödsel och bekämpningsmedel riskerar att rinna ut i vattenresurser vid skyfall och översvämningar. Det kan då komma att kräva att stora markytor behöver reserveras för magasinering av bevattning och dränering samt för vattenreningsanläggningar och skyddszoner för att förhindra att dessa föroreningar sprids.

För jordbruket kan dessutom ett förändrat vegetationsklimat medföra ökad ekonomisk avkastning genom ökad livsmedelsproduktion och möjlighet till att odla nya grödor, vilket innebär att behovet jordbruksmark kan komma att öka i framtiden. Då exploatering av jordbruksmark innebär att marken inte kommer att kunna återställas för att brukas igen inom en överskådlig framtid bör vi värna om dess värden för framtida bruk.

Vad gäller friluftslivet och turismnäringen är även dessa verksamheter och funktioner beroende av de värdefulla natur- och kulturmiljöer som finns i området och som påverkas av framtida klimatförändringar på olika sätt. Stigande havsnivåer påverkar sedimentbalansen i kommunens sandstränder, vilket medför en risk för att sandsträndernas utbredning påverkas. Stigande havsnivåer i kombination med andra extrema väderförhållanden medför också risk för skador på bebyggelse, infrastruktur och natur- och kulturmiljöer, framför allt i kustområdet.

Även vattenkvaliteten i kustområdet kan påverkas till följd av bräddning från reningsverket och spillvattennätet vid skyfall eller ökad bakterietillväxt i samband med värmeböljor vilket kan leda till otjänligt badvatten som i sin tur påverkar folkhälsan och medför negativ inverkan på ortens attraktivitet. De höga naturvärdena i området utgör en grundläggande attraktionsfaktor till valet av Torekov som turist- eller bostadsort för invånare och besökare och för planeringen innebär det att stor vikt bör läggas på att värna om grönstrukturen och dess ekosystemtjänster och arbeta aktivt med att främja gynnsamma livsmiljöer för djur- och växtliv så att förutsättningar för hållbar turism och för människor att utöva friluftsliv kan säkerställas, även vid förändrade klimatförutsättningar i framtiden.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Värna om grönstrukturen och jordbruksmarkens värden i planeringen av den fysiskt byggda miljön i syfte att säkerställa dess olika funktioner för samhället inför framtida behov. Grönstrukturens reglerande ekosystemtjänster bör integreras i tätorten i syfte att öka ortens motståndskraft gentemot framtida klimatförändringar.

  • Ta hänsyn till framtida klimatförändringar och behov av skyddsåtgärder för klimatanpassning vid planering av bebyggelse och infrastruktur. Ny bebyggelse ska inte lokaliseras på ett sätt som innebär att den kan utsättas för översvämning och ska inte heller försämra förutsättningarna för befintlig bebyggelse i angränsande områden. Identifierade lågpunkter och skyfallsstråk bör inte bebyggas och bör istället avsättas som ytor där vatten tillåts svämma över vid behov. Ny bebyggelse bör inte förekomma under 3,5 meter över havet om särskilda skyddsåtgärder mot översvämning inte vidtas.

  • Beakta risken för översvämning då mark hårdgörs på ett sätt som minskar dess infiltrationsförmåga. Utjämningsvolymer inom en exploatering bör bevaras eller kompenseras på annan plats samtidigt som möjligheten att förbättra översvämningssituationen någon annanstans i avrinningsområdet bör ses över. Inom nya utbyggnadsområden bör också ytor reserveras för lokalt omhändertagande av dagvatten, t ex. dammar, diken, magasin eller liknande där vattnet infiltreras och/eller fördröjs.

  • Ta fram en kommunomfattande klimatanpassningsplan i syfte att strukturera arbetet inför framtida klimatförändringar och formulera genomtänkta strategier som kan ligga till grund för vilka åtgärdsval och prioriteringar som behöver göras.

Strand och del av kustnära bebyggelse, Torekov.Strand och del av kustnära bebyggelse, Torekov.

2. Natur och friluftsliv

Utvecklingsinriktning för natur och friluftsliv beskriver övergripande samband för grön- och blåstruktur. Det handlar om viktiga funktioner och områden som är av värde för såväl rekreation och folkhälsa som för natur- och kulturmiljö, biologisk mångfald och flera andra ekosystemtjänster. Utvecklingsinriktningen kan även omfatta områden med skyddad natur samt värdetrakter som innehåller höga naturvärden och är viktiga för en övergripande grön infrastruktur. Ett flertal ekosystemtjänster inklusive ytor för klimatanpassning och vattenrening kan ingå. I utpekade områden kan jord- och skogsbruk och andra näringar fortsatt bedrivas men på ett sätt som är förenligt med natur- och kulturmiljövårdens intressen och inte förstör förutsättningarna att bedriva friluftsliv eller upprätthålla ekosystemtjänster.

Justerar koordinatnät

Sammanhängande område för natur och friluftsliv

Område som innehåller höga naturvärden och är viktiga för en övergripande grön infrastruktur. Ett flertal ekosystemtjänster inklusive ytor för klimatanpassning och vattenrening kan ingå.

Viktigt samband för natur och friluftsliv

Har funktionen att knyta samman områden av värde för natur och friluftsliv till ett sammanhängande stråk.

Viktig funktion för natur och friluftsliv

Funktion av värde för natur och friluftsliv såväl på land som i vatten.

2.1 Grönstruktur

Grönstrukturen kan beskrivas som ett nätverk av gröna områden, parker, naturmark och vatten av varierande storlek, karaktär och funktion i anslutning till bebyggda miljöer. Den har stor betydelse för vår miljö och hälsa då den bidrar med en mängd olika ekosystemtjänster, dvs. direkta eller indirekta produkter och tjänster som på olika sätt bidrar till vårt välbefinnande.

Utifrån ett ekologiskt perspektiv handlar det exempelvis om vegetationens förmåga att rena luft och fördröja regnvatten, motverka den urbana värmeö-effekten, bidra till pollination samt att utgöra spridningskorridorer för djur- och växtliv och på så vis främja biologisk mångfald. Grönstrukturens sociala värden utgörs exempelvis av möjligheter till rekreation, lek, fysisk aktivitet, natur- och friluftsliv samt återhämtning från stress medan de ekonomiska värdena kan bestå av den attraktionskraft som grönstrukturen medför, t ex. i form av ökad efterfrågan på bostäder och verksamhetsmark, avkastning från turism- och besöksnäring eller samhällsekonomiska vinster i form av bättre folkhälsa och ökad livsmedelsproduktion.

För att grönstrukturens olika funktioner ska kunna fungera krävs en robust grön infrastruktur som binder samman de olika grönområdena till ett sammanhängande nätverk och på så sätt minskar den avgränsande barriäreffekt som samhällen och infrastruktur medför för människor samt djur- och växtliv. Genom att integrera naturmiljöer i och i nära anslutning till tätorter och knyta samman de olika natur- och kulturmiljöerna till ett grönt nätverk skapas således möjligheter för djur- och växtlivet att sprida sig och människor att röra på sig.

Utöver utpräglade parker och natur- och vattenområden innefattar grönstrukturen även gång- och cykelstråk, alléer och bostadskvarter då dessa platser är av betydelse för grönstrukturens funktioner. För att olika djur- och växtarter ska trivas och goda förutsättningar för en hög biologisk mångfald ska finnas krävs olika typer av miljöer samt att spridningsvägarna är tillräckligt breda och sammanhängande för att de ska fungera så effektivt som möjligt.

Övergripande utvecklingsstrategier för grönstrukturen handlar om att förstärka grönstråken i syfte att integrera ekosystemtjänster i urbana miljöer, främja förutsättningar för klimatanpassning, stärka kopplingen mellan olika grönområden, utveckla värden för friluftslivet, öka tillgängligheten till naturområden och odlingslandskapet, utveckla spridningsvägar för djur- och växtliv samt främja den biologiska mångfalden. I Torekov finns i första hand ett behov av att utveckla grönstråket i öst-västlig riktning, från Bjärekustens södra och norra naturreservat vidare österut genom Västra Karup och bort mot Sinarpsdalen. Detta stråk är även utpekat i Båstads kommunomfattande översiktsplan och den gällande regionplanen för Skåne län.

Kommunen bör ta fram en kommunomfattande grönplan för att utreda grönstrukturens sträckning mer i detalj och strukturera arbetet med att bygga en grön infrastruktur och integrera ekosystemtjänster i den urbana miljön. Befintliga grönområden bör värnas och prioriteras i den fortsatta planeringen för att bibehålla goda förutsättningar för ett sammanhängande stråk. Grönområdenas kvalitet och kvantitet ska säkerställas för att dess olika funktioner och ekosystemtjänster ska kunna upprätthållas och bevarande av naturvärden ska alltid utgöra en utgångspunkt i planeringen då det tar lång tid att bygga upp ekosystem.

Den fördjupade översiktsplanen föreslår ingen förändrad mark- och vattenanvändning som bedöms medföra risk för negativ påverkan på fridlysta arter och biotopskyddade objekt. Om grönytor tas i anspråk för exploatering ska stor hänsyn tas till eventuell påverkan på djur- och växtliv och kompensationsåtgärder vidtas för grönstrukturen i enlighet med skadelindringshierarkin (se avsnittet förtätning). I detaljplanearbetet görs en detaljerad bedömning av hur ekosystemtjänster påverkas av exploatering och hur detta i så fall kan kompenseras för.

De tätortsnära grönområdena utgör en viktig resurs för Torekov med tanke på de samhällsnyttor som ekosystemtjänsterna medför. Det handlar om grönstrukturens förmåga att reglera temperaturen, rena och hantera dagvattnet, dämpa buller eller de immateriella funktioner som naturen tillhandahåller, såsom rekreation, estetiska värden och dess betydelse för vår hälsa.

Naturen har en återuppbyggande effekt som ger oss förutsättningar för vila och återhämtning samtidigt som den ger möjligheter till lek och ökar vår motivation till fysiska aktiviteter. Även symboliska platser som inspirerar till sång, musik och konst ingår i ekosystemtjänsterna och kan exempelvis handla om platser för högtidsfirande av exempelvis midsommar och valborg. Parker och grönområden är därför också viktiga mötesplatser som kan bidra till den sociala sammanhållningen. Integrering av ekosystemtjänster i urbana miljöer utgör ett etappmål till det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” som innebär att en majoritet av kommunerna senast år 2025 ska ta tillvara och integrera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning i städer och tätorter.

God tillgänglighet är en förutsättning för att människor ska kunna vistas i och uppleva naturen, och är av särskild vikt för människor som av olika skäl inte kan förflytta sig längre sträckor från sina bostäder såsom barn, äldre och personer med funktionsnedsättning eller socioekonomiska begränsningar. Det faktiska avståndet har stor betydelse för hur och av vilka grönområden används och därför bör parker och natur för lek och rekreation finnas inom ett avstånd på 300 meter för att den ska upplevas som tillgänglig och användas ofta (Boverket – Riktlinjer för tätortsnära natur).

I Torekov är tillgången till allmänna lokalparker bristfällig då en stor andel av de tätortsnära ytorna består av hårdgjord mark eller av grönytor med låga eller obefintliga natur- och rekreationsvärden. En betydande andel av invånarna har samtidigt mindre än en kilometer till större naturområden med mycket höga natur- och kulturvärden, vilka tillhandahåller förutsättningar för fysiska aktiviteter, naturnära upplevelser och möten.

Friluftslivet är beroende av sammanhängande och tillgängliga grönstråk så att invånare och besökare kan komma ut från samhället och få uppleva naturområden och landsbygd. Tillgängligheten till natur- och odlingslandskapet kan öka genom att minska de fysiska och mentala barriärerna samt underlätta för människor att ta sig till dessa platser och nyttja dem på lika villkor. Torekov omges av stora ytor av jordbruksmark som i kombination med den glesa bebyggelsestrukturen utgör ett hinder för invånare och besökare att ta sig fram i landskapet. Ofta är det barriäreffekter från exempelvis trafikleder eller privata områden som hindrar eller försvårar för människor att ta sig till grönområden men det kan också bero på bristande utformning eller avsaknad av tydliga entréer och stigar.

Kommunen bör bedriva ett kontinuerligt arbete med att öka tillgängligheten mellan platser och minska de fysiska och mentala barriärerna, exempelvis genom att överbrygga vägar och fysiska hinder eller arbeta med trivsamhetsåtgärder som bidrar till att dessa platser upplevs som inbjudande, trygga och öppna. Kommunen kan samverka med lokala föreningar och markägare för att möjliggöra infrastruktur av betydelse för friluftsliv, såsom utbyggnader av väganvisningar, markerade och funktionsanpassade leder och angöringspunkter. Särskilt avsatta ytor i utkanten av natur- eller åkermark, s.k. beträdor, kan anläggas i syfte att öka tillgängligheten till natur- och odlingslandskapet så att fler kan få ta del av Torekovs utbud av natur- och kulturupplevelser.

Båstads kommun har en viktig roll i att skapa förutsättningar för ett aktivt och varierat friluftsliv och kommunen bör sträva efter att främja människors möjligheter till att vistas i naturen genom att värna om Torekovs natur- och kulturvärden, öka tillgängligheten till natur- och kulturlandskapet, utveckla nya områden för friluftsliv samt stödja riktade insatser i strategiska områden. Områden med höga naturvärden sammanfaller ofta med viktiga områden för friluftsliv och turism och hänsyn till natur- och kulturområden med dess funktioner och ekosystemtjänster bör därför tas i allt planarbete. Genom att värna om naturen och dess biologiska värden och arbeta aktivt med att främja gynnsamma livsmiljöer för djur- och växtliv följer också förbättrade förutsättningar för hållbar turism och för människor att utöva friluftsliv.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Arbeta för en grön infrastruktur som binder samman de olika grön- och vattenområdena till ett sammanhängande nät. Befintliga grönområden ska värnas och prioriteras i den fortsatta planeringen för att främja en framtida utveckling av ett sammanhängande stråk. Utpekade grönstråk i öst-västlig riktning bör utvecklas i syfte att främja förutsättningar för klimatanpassning, hälsa och välbefinnande samt biologisk mångfald. Kommunen bör ta fram en grönplan för att utreda grönstrukturens sträckning mer i detalj och strukturera arbetet med att bygga en grön infrastruktur och integrera ekosystemtjänster i den urbana miljön.

  • Nyttja grönstrukturens som resurs för att utveckla förutsättningar för rekreation och friluftsliv. Särskild fokus ska ligga på målpunkter som är estetiskt tilltalande, har ett rikt djur- och växtliv eller är av kulturhistoriskt intresse.

  • Komplettera infrastruktur av betydelse för friluftsliv såsom väganvisningar, beträdor och angöringspunkter för att öka tillgängligheten till grönstrukturen och underlätta för människor att ta sig till dessa platser och nyttja dem på lika villkor.

Strandskogen, Torekov.Strandskogen, Torekov.

2.2 Natur- och kulturmiljö

Naturmiljö är ett begrepp som används för att beskriva ett områdes biologiska mångfald och inkluderar variationen av naturtyper, livsmiljöer, arter samt ekologiska funktioner. Med begreppet kulturmiljö avses miljöer som har påverkats av människor och som har en gemensam berättelse eller historia. Dessa miljöer spelar båda en viktig roll för samhällsutvecklingen och bidrar med värden utifrån ett flertal olika perspektiv.

Utifrån ett socialt perspektiv kan det exempelvis handla om dess identitetsskapande förmåga att förena människor och därigenom bidra till social sammanhållning, ökat samhällsdeltagande och ett stärkt lokalt engagemang eller om dess betydelse för friluftsliv, rekreation och folkhälsa då dessa miljöer ofta fungerar som populära målpunkter och utflyktsmål för fysisk aktivitet, lek och återhämtning.

De ekologiska värdena består främst av den betydelse dessa miljöer utgör för den biologiska mångfalden och ekosystemens kretsloppsfunktioner men kan också handla om de värden som uppstår då natur- och kulturmiljöer bevaras och som leder till att byggnadsmaterial tillvaratas och att naturresurser hushålls, vilket i sin tur innebär att vår klimat- och miljöpåverkan minskar.

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv utgör natur- och kulturmiljöer ofta en grundläggande attraktionsfaktor som ligger till grund för att invånare, näringsliv och turister bosätter sig, etablerar sig, eller besöker en viss plats, vilket därigenom skapar efterfrågan på bostäder, verksamheter eller service som i sin tur bidrar till ökad sysselsättning och tillväxt.

I Torekov finns en mängd av natur- och kulturmiljöer som har formats och påverkats av människor genom åren. Torekovs tätort består av en välbevarad 1800-talsbebyggelse av småskalig karaktär med intima gränder och en pittoresk hamnmiljö, där den äldre delen av bebyggelsen har sitt ursprung som fiskeby vid havet som främsta karaktärsdrag medan omgivningen består av ett typiskt bronsålderslandskap med inslag av gravhögar, gravrösen, fornåkrar och hällristningar.

I området finns ett mycket stort antal bronsåldershögar vilka är daterade från den äldre bronsåldern och som är ett särskilt utmärkande drag i de bördiga jordbruksbygderna längs kusten i Skåne med störst koncentration på Bjärehalvön. I södra delen av Torekov återfinns Skånes största gravhög, Dagshög, som med dess karaktäristiska fria läge vid vattnet ger ett storslaget intryck på landskapet. Odlingslandskapet, med tillhörande landskapselement i form av åkerholmar, odlingsrösen, fägator, solitärträd, stenmurar, alléer och gärdsgårdar etc. har en lång historia till följd av de gynnsamma odlingsmöjligheterna och har tydliga spår av de tidiga bosättningarnas levnadsvanor.

Tre kilometer utanför Torekovs kust finns Hallands Väderö med höga biologiska och kulturhistoriska värden i form av boplatser, rösen och stensättningar från olika perioder samt lämningar efter medeltida fiskeverksamhet. Restriktioner om ett begränsat byggande på ön har medfört att naturmiljön på ön är mycket välbevarad, även om enstaka byggnader i form av lotshus, skogvaktarebostaden, fyr med fyrvaktarbostäder, museum och caféer har tillkommit genom åren för att tillgodose sjöfartens och den ökade turismens behov. Andra värdefulla naturmiljöer återfinns framför allt i Bjärekustens naturreservat där hela kustområdet med omgivande havsområde besitter höga natur- och kulturvärden.

Dagens odlingslandskap har formats av människan under flera tusen år och där människor har bott i generationer finns spår av andra tider och andra sätt att leva och bo. Den stora koncentrationen av fornlämningar på Bjärehalvön tyder på mänsklig aktivitet som sträcker sig tillbaka till bronsåldern som tack vare av det gynnsamma klimatet och de naturgeografiska resurserna gav befolkningen möjlighet till försörjning. Spåren av dessa miljöer är viktiga för förståelsen av landskapet och utgör därför ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Torekovs karaktär av fiske- och sjöfartsamhälle med dess välbevarade bebyggelse, rätlinjiga gatunät och stenbeläggning tillsammans med det omgivande odlingslandskapet och den speciella bronsåldersbygden utgör en essentiell del av ortens historia och identitet.

I syfte att främja förutsättningar för social sammanhållning och gemenskap, natur- och kulturupplevelser, hållbar turism och friluftsliv samt bidra till sysselsättning och ekonomisk tillväxt bör de natur- och kulturhistoriska värdena som dessa miljöer ger upphov fortsatt värnas i den framtida planeringen. Genom att ta vara på de befintliga kvaliteterna i landskapets eller platsens karaktär som resurs, och på ett varsamt sätt bygga vidare på dem, kan natur- och kulturmiljövärdena fungera som en utvecklingsfaktor för att stärka ortens identitet och attraktivitet.

Ny bebyggelse bör vid exploateringar därför integreras med befintliga natur- och kulturmiljöer och utveckling ska ske med utgångspunkt i den befintliga miljön med hänsyn till dess natur- och kulturmiljövärden. Vid placering och utformning bör hänsyn tas till den lokala identiteten och åtgärdens inverkan på områdets landskapsbild enligt gällande riktlinjer för landskapsområden samtidigt som platsens eller områdets karaktäristiska inslag och historiska utveckling bevaras, är tydliga och avläsbara.

Kommunen är enligt plan- och bygglagen och miljöbalken skyldig att vid exploateringar utreda vilka natur- och kulturvärden som finns och hur de påverkas av föreslagen förändring. Krav på bevarade eller utveckling av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer behandlas därför i kommunens plan- och bygglovsprocesser där avvägningar görs kring eventuell påverkan på natur- och kulturmiljö i form av fornlämningar, byggnadsminnen, riksintressen för natur- och kulturmiljö och andra natur- och kulturvärden samtidigt som eventuell påverkan på värden i angränsande miljöer vägs in. På så sätt skyddas särskilt värdefulla natur- och kulturhistoriska miljöer från åtgärder som försämrar tillgängligheten till eller upplevelsen av dessa.

En grundläggande förutsättning för att natur- och kulturmiljövärden ska kunna nyttjas som resurs och att bevarande av natur- och kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska kunna motiveras är att det finns kunskap och kännedom om vilka värden som finns i området. Kommunen har tagit fram ett flertal program, underlag och utredningar i syfte att bilda en uppfattning om dess natur- och kulturmiljövärden och för att kunna föreslå relevanta bevarandeåtgärder för respektive område.

För Torekovs bebyggelsemiljöer har en bevarandeplan (1990) tagits fram i syfte att värna om de kulturhistoriskt intressanta miljöerna. Kommunen har ett kommunövergripande naturvårdsprogram (1998) och ett kulturmiljövårdsprogram (2000), vilka redogör kommunens natur- och kulturhistoriska utveckling och ett urval av områden med särskilt höga natur- och kulturhistoriska värden.

Kommunens kulturprogram (2015) är också av betydelse i detta sammanhang och har som övergripande syfte att ”ge alla som lever och verkar i samt besöker kommunen tillgång till ett kulturliv med kvalitet, konstnärlig frihet och mångfald”. I programmet framgår bland annat att det lokala kulturarvet ska vårdas och brukas, vara tillgängligt och synligt samt att kulturmiljöaspekter, konstnärlig kvalitet och estetiska värden ska vara tongivande vid val av formgivning och material i den fysiska planeringen.

Under förarbetet till den kommunomfattande översiktsplanen togs en natur- och kulturmiljöutredning (2018) fram som ger vägledning i frågor som rör natur- och kulturmiljöer samt landskapsbild. För Torekovs tätort har en översiktlig bebyggelseinventering (2022) tagits fram för att öka kunskaperna om kulturmiljövärdena i bebyggelsen och underlätta hanteringen av kulturmiljöfrågor i kommunens plan- och bygglovsprocesser. Dessa utredningar och inventeringar fungerar som vägledande underlag för relevanta åtgärder för bevarande av miljöer samt för tätortens och den omgivande landsbygdens framtida utveckling.

Dessa underlag fungerar också som kunskapsunderlag för att marknadsföra ortens natur- och kulturupplevelser för turism och friluftsliv och inspirera invånare till natur- och kulturmiljövård. Kunskapsunderlagen utgör en viktig informationskälla för allmänheten och kommunen i frågor kring natur- och kulturmiljön och kommunen bör bedriva ett kontinuerligt arbete med att aktualisera dessa så att de fortsatt kan användas som stöd i den fortsatta planeringen och utvecklingen av orten.

Kunskap om natur- och kulturarvet bör tillgängliggöras och förmedlas i syfte att involvera och inspirera invånare och fastighetsägare i arbetet för att stärka deras förståelse och ansvarstagande för den egna natur- och kulturmiljön. Genom att involvera dessa aktörer i natur- och kulturmiljöarbetet skapas samsyn kring dess betydelse och framtida utveckling samtidigt som det ökade engagemanget kring kulturarv och samhällsutveckling skapar förutsättningar för social sammanhållning och gemenskap i orten.

Jordbrukets utveckling och rationalisering har inneburit att många av odlingslandskapets historiska landskapselement har förlorat sina ursprungliga funktioner och riskerar att förfalla och försvinna om dess bevarandevärden inte uppmärksammas och pekas ut. I tätortsmiljöer kan moderna byggnader och de vardagliga miljöerna komma att behöva tas omhand på ett sätt som medför att deras värden består eller ökar, vilket kräver ett kontinuerligt arbete med att identifiera de tidstypiska värden som i framtiden kan komma att vara av betydelse för att förstå vår samtid.

Samhället står också inför framtida klimatförändringar som riskerar att påverka natur- och kulturvärden genom skador på bebyggelse, infrastruktur och natur- och kulturmiljöer i form av översvämning, erosion och fuktproblem med ökat underhållsbehov som följd. Kommunen har med hjälp av plan- och områdesbestämmelser möjlighet att införa skydd av natur- och kulturmiljöer och ange hur utveckling och förändring kan ske utan att värden tar skada.

Därutöver finns också en rad nationella områdesskydd, regleringar och rekommendationer som syftar till att skydda dessa miljöer och skapa goda livsvillkor för människor och djur- och växtliv. Bjärekustens naturreservat inrättades i syfte att skydda natur och sällsynta arter samt för att säkra människors tillgång till områden för rekreation, friluftsliv och andra naturupplevelser. Särskilt utpekade skyddsområden för vatten finns i Södervärn och Skrattarp samt i naturreservatets norra del, där de myrar som är insprängda i de betade strandängarna är utpekade i den nationella myrskyddsplanen.

De flesta av Torekovs stränder omfattas av det generella strandskyddet som innebär ett förbud mot uppförande av byggnader och bryggor längs stränder och som strävar efter att säkerställa tillgången till vattenområden för människor och djur- och växtliv. Det generella strandskyddet innefattar i normalfallet land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen men kan av Länsstyrelsen utvidgas till att omfatta upp till 300 meter från strandlinjen om det krävs för att säkerställa strandskyddets syfte.

För landskapsbilden finns områdesskydd i form av ett nationellt landskapsbildskydd samt ett, av Båstad kommun framtaget, landskapsklassificeringssystem. Det nationella landskapsbildskyddet strävar efter att skydda särskilt tilltalande och vackra landskap medan de kommunala landskapsklassificeringarna konkretiserar vilka områden som är mest bevarandevärda och hur de påverkas av exploateringar. Landskapsklassificeringarna togs fram i syfte att skydda de värden som finns i natur- och kulturmiljöer och gäller bland annat längs Bjärekusten i direkt anslutning till Torekovs tätort.

Riksintressen för naturvård finns längs kustområdet och inom hela planområdet för friluftsliv, kustzon och högexploaterad kust. Inom området finns Natura 2000-områden och ett djur- och växtskyddsområde längs kustområdet, vilka syftar till att skydda hotade arter och skapa goda livsmiljöer för djur- och växtlivet. I strandskogen och utmed Rotalyckevägen finns nyckelbiotoper som är ett utpekande av särskilt värdefulla skogsmiljöer som är viktiga för växt- och djurlivet. För skydd av kulturmiljöer finns utpekade riksintressen för kulturmiljövård i fornlämningsmiljöerna Dagshög och Gröthögarna som syftar till att värna om dess värden för kulturmiljön.

I syfte att främja en mångfald av natur- och kulturmiljöer bör kommunen fortsatt sträva efter att bevara och utveckla de värdefulla natur- och kulturmiljöerna genom att beakta dess värden vid förändringar av den fysiska miljön samt vid behov införa relevanta skydd och vård för områden med höga natur- och kulturvärden men som saknar ett formellt skydd. Natur- och kulturområdenas kvalitet och kvantitet ska säkerställas för att dess olika funktioner och ekosystemtjänster ska kunna upprätthållas och bevarande av natur- och kulturvärden bör utgöra en utgångspunkt i planeringen då det tar lång tid att bygga upp ekosystem samt då kulturvärdena inte går att återskapa. På så sätt kan vi säkerställa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden, så att även kommande generationer kan ta del av Torekovs attraktiva natur- och kulturmiljöer.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Värna om särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer i planering och vid förändringar av den fysiskt byggda miljön och prioritera dem högt i kommunens planeringsprocesser i syfte att främja en mångfald av natur- och kulturmiljöer och ett variationsrikt natur- och kulturlandskap.

  • Ta tillvara på natur- och kulturmiljövärden som resurs i samband med bebyggelseutveckling och kulturmiljövård i syfte att stärka Torekovs identitet och attraktivitet, främja den sociala sammanhållningen samt främja förutsättningar för hållbar turism och friluftsliv.

  • Använda befintliga planerings- och kunskapsunderlag av betydelse för natur- och kulturmiljöarbetet, såsom bevarandeplan, natur- och kulturmiljövårdsprogram, natur- och kulturmiljöutredning samt bebyggelseinventering, som stöd vid förändring av den byggda miljön vid planering och handläggning av plan- och bygglovsfrågor. Underlagen bör kontinuerligt aktualiseras för att dess vägledande förmåga ska kunna upprätthållas.

  • Öka och sprida kunskap om Torekovs natur- och kulturmiljöer i syfte att öka människors delaktighet i natur- och kulturmiljöarbetet och deras möjligheter att förstå och ta ansvar för den egna miljön.

  • Öka tillgängligheten till strategiskt betydelsefulla natur- och kulturhistoriska miljöer i syfte att främja ett inkluderande samhälle och förbättra förutsättningar för natur- och kulturupplevelser.

Väktaregränd, Torekov.Väktaregränd, Torekov.

2.3 Kultur, sport och fritid

Kultur- och fritidslivet innefattar olika aktiviteter inom rekreation, lek, sport, kulturaktiviteter eller avslappning och bidrar till att skapa förutsättningar för möten mellan olika grupper i samhället och till att skapa kontakter utanför de dagliga rutinerna. Ett varierat utbud av kultur- och fritidsupplevelser är av stor betydelse för ett attraktivt och levande samhälle året runt då det bidrar till att skapa gemenskap och engagemang samtidigt som det stärker vår hälsa och vårt välbefinnande.

Deltagande i kultur- och föreningsliv och lokala organisationer och tillgången till olika former av kultur- och fritidsaktiviteter ökar det individuella engagemanget och delaktigheten i kulturella upplevelser bland invånare. Det bidrar också till att skapa en känsla av sammanhang och samhörighet, vilket i sin tur ökar det sociala kapitalet och integrationen mellan olika grupper i samhället och motverkar fysisk och psykisk ohälsa och isolering.

Den fysiskt byggda miljön och dess utformning påverkar i stor utsträckning förutsättningar för vilka som kan ta del av den och det är viktigt att skapa och utveckla platser för kultur- och fritidsliv där alla känner sig välkomna och trygga. Vid planering, lokalisering och utformning av dessa miljöer ska därför särskild hänsyn ges underrepresenterade grupper i samhället i syfte att främja ett mer jämlikt samhälle och bidra till en starkare social sammanhållning.

Det kan exempelvis handla om utvecklingsinsatser på gång-, cykel- och kollektivtrafik för att öka tillgängligheten till kultur- och fritidsområden och anläggningar eller att anpassa och utforma offentliga miljöer och mötesplatser på så sätt att de upplevs som trygga, säkra och inbjudande att använda och besöka. Tillgänglighetshöjande åtgärder är av särskild betydelse för att uppnå globala hållbarhetsmål om bland annat ökad hälsa, välbefinnande och minskad ojämlikhet och kan bidra till att främja människors rörelsemöjligheter och en rättvis tillgång till resurser.

Föreningslivet och organisationer i Torekov relaterat till kultur, sport och fritid består av idrottsklubbar, båt- och segelsällskap, kultur- och miljöförening, turist- och badförening, församlingshem med mera, vilka bidrar till samhället med möten, aktiviteter och gemenskap. Tillsammans vänder de sig till en bred målgrupp bland både invånare och besökare där flertalet har viss verksamhetsutövning under större delen av året.

De olika föreningarna och organisationerna är i behov av olika typer av ytor och anläggningar för verksamhetsutövning. Kommunen verkar för att ta vara på intressen för kultur- och fritidsliv vid planeringen av den fysiskt byggda miljön och prövning av lov och tillstånd för att skapa goda förutsättningar för ett rikt kultur- och fritidsliv i orten. Parker och grönområden är av särskild betydelse i detta sammanhang då fyller en viktig funktion i det sociala och hälsofrämjande arbetet. Lokaler och anläggningar för offentlig service med tillhörande ytor kan också planeras på så sätt att de kan samnyttjas av allmänheten och kultur- och föreningsliv när de inte nyttjas av den huvudsakliga verksamheten.

Kommunen bör arbeta med att utveckla tillgången till kultur- och fritidsaktiviteter i strategiska lägen genom samverkan med berörda aktörer, såsom markägare, vägföreningar, näringslivet och intressegrupper. På så sätt kan förutsättningar för att utveckla gång- och cykelinfrastruktur med god tillgänglighet till natur- och kulturmiljöer och goda förbindelser mellan viktiga målpunkter skapas samtidigt som möjligheter till möten, gemenskap, vardagsmotion och en levande landsbygd främjas.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Säkerställa ytor för kultur- och fritidsliv vid den fysiska planeringen av bebyggelse och grönstruktur för att främja goda förutsättningar för Torekovs kultur- och fritidsliv och för lokala föreningar att bedriva verksamheter i området. Tillgången till parker och grönområden ska särskilt uppmärksammas. Kommunen bör arbeta med att utveckla förutsättningar för kultur- och fritidsaktiviteter i strategiska lägen i syfte att främja förutsättningar för möten, god folkhälsa, gemenskap och ett socialt sammanhang.

  • Prioritera utsatta och underrepresenterade grupper i samhället vid planering och utformning av miljöer för kultur- och fritidsliv. Offentliga lokaler och anläggningar för fritid, idrott och kultur ska vara tillgängliga för alla oavsett kön, ålder, rörelseförmåga eller socioekonomiska förutsättningar i syfte att främja ett jämlikt samhälle och bidra till en starkare social sammanhållning.

  • Prioritera flexibla anläggningar och lokaler där flera olika typer av kultur- och fritidsaktiviteter kan samsas och kombineras. Offentliga anläggningar och lokaler bör kunna nyttjas av allmänheten och kultur- och föreningsliv när de inte nyttjas av den huvudsakliga verksamheten så att samhällets resurser nyttjas så effektivt som möjligt.

  • Samverka med berörda aktörer av betydelse för kultur- och fritidslivet, såsom markägare, vägföreningar, näringslivet och intressegrupper i syfte att öka tillgängligheten till Torekovs natur- och kulturmiljöer och främja möjligheter till möten, vardagsmotion och ett levande samhälle.

Torevi idrottsplats.Torevi idrottsplats.

3. Kommunikationer

Utvecklingsinriktning för kommunikationer visar de viktigaste förbindelserna och bytespunkterna för människor eller gods såväl på land som i vatten. Fokus ligger på de viktigaste transportsambanden för orten. Det kan till exempel vara varaktiga bytespunkter i kollektivtrafiken dit lokalisering av ny bebyggelse kan komma att ske för att ytterligare stärka strukturen och resandeunderlaget.

Justerar koordinatnät

Hamn

Hamnanläggning för mindre fritidsbåtar.

Förbindelse för båttrafik

Båttrafik till Hallands Väderö.

Förbindelse för gång- och cykeltrafik

Strategiskt viktigt stråk där utvecklingsinsatser för gång- cykeltrafik särskilt bör främjas.

Förbindelse för kollektivtrafik

Regionbusslinje som kopplar samman orten med kommunala och regionala målpunkter.

Förbindelse för övrig persontrafik

Väg som kopplar samman orten med kommunala och regionala målpunkter.

Bytespunkt för kollektivtrafik

Större nod för byten mellan olika färdmedel där utvecklingsinsatser särskilt bör främjas.

3.1 Gång- och cykeltrafik

För att skapa en effektiv och klimatvänlig transportinfrastruktur och främja en hållbar och attraktiv livsmiljö i Torekov är det angeläget att öka andelen gång- och cykeltrafik. Det medför många fördelar både för den enskilde resenären och för samhället i stort, såsom stärkt folkhälsa, levande samhällen och mindre negativa effekter från biltrafik i form av buller, trängsel, barriärer, utsläpp av växthusgaser, partiklar och andra luftföroreningar, vilket i sin tur ger minskad påverkan på klimat samt människors hälsa och miljö.

För att främja val av hållbara färdmedel ska beslut om planläggning ta hänsyn till närhetsprincipen och ligga inom ett gångavstånd på 1 km från kollektivtrafik. På så sätt kan vi nyttja befintlig transportinfrastruktur mer effektivt samtidigt som bilbehovet minskar, i och med att det fysiska avståndet mellan olika områden och målpunkter krymper, vilket i sin tur förbättrar förutsättningarna för invånare att välja yt- och resurseffektiva transportmedel, såsom gång, cykel eller buss.

Gång- och cykelnätet i Torekov ska utformas så att det blir attraktivt vad gäller framkomlighet, trygghet och trafiksäkerhet. Gång- och cykelvägar ska också vara gena, sammanhängande och komfortabla för att de ska upplevas attraktiva att använda. Då gående och cyklister är mycket känsliga för omvägar bör planering för gång- och cykeltrafik sträva efter att utforma vägnätet så att det faktiska avståndet motsvarar fågelvägens avstånd så långt det är möjligt. Cykelfält kan anläggas om hastighetsbegränsningen inte överskrider 30 km/h.

Cykelvägens bredd är en särskilt viktig faktor att beakta då större cykeltyper som kan transportera större laster blir allt vanligare. Nya cykelvägar bör vara fysiskt separerade från biltrafik, minst 2,5 meter bred och ha ett hårt väglag. Större målpunkter bör prioriteras för att skapa förutsättningar för kombinationsresor och underlätta för invånare och besökare att kunna ta sig till dessa platser på ett enkelt och smidigt sätt. Det kan handla om förbättrad infrastruktur, exempelvis i form av beläggning, väderskydd, skyltar, belysning, cykelpump, toaletter och parkeringsmöjligheter. Cykelparkeringar bör anordnas vid alla viktiga målpunkter i orten och särskilt prioriteras vid målpunkter i anslutning till det primära cykelnätet. Även en upplevelserik och estetiskt tilltalande miljö stimulerar val av hållbara färdmedel och ska beaktas vid planering av transportinfrastruktur.

Transportsystemet ska vara inkluderande och jämställt så att alla har samma förutsättningar för att förflytta sig utan krav på tillgång till bil. Investeringar i gång- och cykeltrafik medför att alla, oavsett ålder, kön, ålder eller ekonomi, kan bruka transportsystemet och särskilt ska barn- och ungdomsperspektivet beaktas i planeringen så att deras möjligheter att själva, på ett säkert sätt, kunna använda transportsystemet och vistas i trafikmiljöer främjas.

Trafiken på lokalgator bör vara utformad och anpassad utifrån de oskyddade trafikanternas förutsättningar och behov. Tung eller snabb biltrafik ska i möjligaste mån separeras från gång- och cykeltrafiken och överfarter eller angränsande gång- och cykelbanor måste utformas så att de är säkra att vistas på för de oskyddade trafikanterna. Den upplevda tryggheten för de oskyddade trafikanterna förstärks om det finns god belysning och sikt, inga skymmande buskar och att drift och underhåll på vägen är av hög standard. Kommunen ansvarar för drift och underhåll, såsom beläggning, lagning av sprickor och hål, snö- och halkbekämpning vintertid och borttagning av grus, för vägar där kommunen är väghållare.

Andra exempel på faktorer som kan förbättra förutsättningarna för val av hållbara transportmedel är att främja ett sammanhållet gång- och cykelnät med tydliga kopplingar till målpunkter med cykelparkeringar. Enligt kommunens cykelplan från 2023 finns det behov av ett tydligare, mer förtätat och sammanhängande cykelstråk i de södra, centrala och nordöstra delarna av Torekov. I nuläget är nätet inte sammanhängande i Torekov och i de flesta fall tillämpas blandtrafik där de olika trafikslagen behöver samsas om det begränsade utrymmet. Kommunens nyligen antagna cykelplan ligger till grund för framtida utbyggnader av gång- och cykelvägar utifrån ett kommunövergripande perspektiv, där även behovet av kopplingar till målpunkter utanför Torekovs samhälle framgår.

Torekov utgör ett etappmål för de regionala och nationella vandrings- och cykellederna Skåneleden och Kattegattleden. Dessa leder bidrar med positiva effekter på vår folkhälsa i form av förutsättningar för rekreation, återhämtning, fysiska aktiviteter och upplevelser i det skånska natur- och kulturlandskapet. Utifrån ett ekonomiskt perspektiv bidrar de även till samhällets, landsbygdens och regionens turism- och näringslivsutveckling i form av ökad efterfrågan på övernattningsmöjligheter, matställen, intressanta sevärdheter och tillgänglig infrastruktur. Kommunen bör därför sträva efter att värna om och fortsätta utveckla lederna genom att samverka med markägare och regionala aktörer.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Främja ett attraktivt gång- och cykelnät i orten i syfte att skapa förutsättningar för ett levande, tillgängligt och resurseffektivt samhälle.

  • Främja en tät och sammanhållen bebyggelseutveckling med minskat behov av bilburna transporter.

  • Anpassa trafikmiljön i bebyggelsemiljöer utifrån gång- och cykeltrafikanternas villkor och behov med särskild hänsyn till barn, ungdomar, funktionsnedsatta och äldre.

  • Värna om och utveckla Skåneleden och Kattegattleden i syfte att främja förutsättningar för rekreation, folkhälsa, turism och ökad tillgänglighet till naturen.

Kattegattleden, Torekov.Kattegattleden, Torekov.

3.2 Kollektivtrafik

En fungerande kollektivtrafik är av avgörande betydelse för ett långsiktigt hållbart transportsystem, för att uppnå transportpolitiska mål och för att möta utmaningar som finns avseende klimatförändringar, luftkvaliteten, buller och trängsel i våra samhällen. Främjandet av kollektivtrafik är ett effektivt medel för att begränsa utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar, minska trafikens påverkan på klimat och människors hälsa och närmiljö samt för att öka framkomligheten i våra samhällen. Det är ett yt- och resurseffektivt transportmedel som skapar förutsättningar för ett attraktivt och sammanhållet samhälle då behovet av ytkrävande körfält, gaturum och parkeringar minskar.

Ett attraktivt kollektivtrafikutbud i tätbebyggda miljöer minskar bilberoendet och ökar tillgängligheten till större målpunkter i kommunen för grupper som inte har tillgång till bil såsom barn, äldre, funktionshindrade och de utan körkort. Dessa grupper är helt eller delvis beroende av en fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig dit de vill och kunna delta i samhällets aktiviteter, såsom arbete, utbildning, service, vård, kultur- och fritidsaktiviteter och kollektivtrafiken spelar därför en viktig roll i arbetet mot ett mer jämlikt samhälle.

För att främja val av hållbara färdmedel ska beslut om planläggning och byggnation ta hänsyn till närhetsprincipen och ligga inom ett gångavstånd på 1 km från kollektivtrafik. På så sätt kan vi nyttja befintlig transportinfrastruktur mer effektivt samtidigt som vi ökar reseunderlaget för att utveckla en effektiv och konkurrenskraftig kollektivtrafik.

Det lokala trafiksystemet är en del av ett större regionalt system där en rad olika aktörer medverkar och i Skåne län är det den regionala kollektivtrafikmyndigheten Region Skåne, genom Skånetrafiken, som ansvarar för planeringen av kollektivtrafiken. Kommunen samverkar med Skånetrafiken i trafikplaneringen för att verka för goda kollektivtrafikförbindelser och att kollektivtrafiksystemet ska framstå som ett konkurrenskraftigt och attraktivt alternativ till bilen. Kommunen har också en viktig roll som väghållare och att ge kollektivtrafiken goda förutsättningar att ta sig fram på vägarna. Kollektivtrafiken och dess hållplatslägen samordnas därför med den övriga strategiska planeringen i det tidiga skedet, i samband med att kommunen planerar för nya bebyggelseområden.

Nuvarande kollektivtrafik i Torekov består av två regionbusslinjer som kopplar samman orten med kommunala och regionala målpunkter. Bebyggelsestrukturen i Torekov med omnejd är mycket gles och avstånden mellan olika målpunkter är långa, vilket medför svårigheter i att skapa ett hållbart transportsystem med avseende på klimat samt människors hälsa och närmiljö. Tillgången till kollektivtrafiken skiljer sig stort mellan de olika områdena inom orten och det är framför allt i de södra delarna där behovet av utvecklade kollektiva transporter för boende och besökare till och från arbetsplatser och turistmål är som störst.

Från och med december 2022 förändrades turutbudet och linjenätet för kollektivtrafiken i Torekov och i stort vilket innebar att orten fick en rakare koppling till Båstads tätort och stationsområde i form av en ny busslinje samtidigt som befintlig linje till Båstad, via Rammsjö och Västra Karup, lades ned. Den befintliga linjen mellan Torekov och Förslöv bibehölls med samma sträckning, dock med ett minskat turutbud. Busslinjerna anpassades också för att underlätta för smidiga byten i Båstads och Förslövs stationer samt till Väderötrafiken.

För Torekov innebar förändringen att det går betydligt snabbare för resande till Båstads tätort och station för byte med tåg till regionala målpunkter samtidigt som tillgängligheten till kommunens sydvästra delar minskar. Den gena sträckningen från Torekov till Båstads tätort har varit mycket efterfrågad bland kommunens invånare och arbetspendlare och har stor betydelse för kollektivtrafikens konkurrenskraft i Torekov.

I Torekov utgör biltrafiken 82 procent av den totala andelen resor under 5 km enligt en resvaneundersökning (Region Skåne, 2018) som genomfördes år 2018. Det betyder att den absoluta merparten av de riktigt korta, lokala förflyttningarna som borde kunna göras till fots eller med cykel, görs med bil. Bilen är nödvändig för många människors rörlighet och kommer fortsatt att vara en viktig del av transportsystemet framöver men för att främja ett hållbart transportsystem är det nödvändigt att minska bilberoendet för resor där gång, cykel och buss utgör ett realistiskt alternativ. Vid längre resor är gång eller cykel inte alltid ett alternativ men för att ändå minska bilberoendet bör det vara lätt att ta sig till hållplatser för byte till kollektivtrafik. Därför är det vid planering av transportsystemet viktigt att tillämpa ett hela-resan-perspektiv i syfte att främja tillgänglighet och förbättra förutsättningarna för kombinationsresor, så att olika färdsätt länkar samman och att hållbara transportmedel utgör så stor del av resan som möjligt.

Trafikplaneringen bör sträva efter att förenkla för byten mellan de olika transportslagen och lägga vikt vid större mål- och bytespunkter för att underlätta för invånare och besökare att kunna ta sig till dessa platser på ett enkelt och smidigt sätt. Det kan handla om förbättrad infrastruktur, exempelvis i form av beläggning, väderskydd, skyltar, belysning, cykelpump, toaletter och parkeringsmöjligheter. Stor vikt bör också läggas tidigt i planeringen av kollektivtrafik på att säkerställa att hållplatser förses med en väl utbyggd gång- och cykelväginfrastruktur. Dessa vägar bör tillgodose behovet av god tillgänglighet, trafiksäkerhet och trygghet för att kollektivtrafiken ska utgöra ett attraktivt alternativ.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Främja en sammanhållen och kollektivtrafiknära bebyggelseutveckling i syfte att hushålla med värdefull mark och resurser, nyttja befintlig infrastruktur effektivt samt skapa ekonomiskt underlag för kollektivtrafik.

  • Samverka med regionala aktörer i syfte att främja en konkurrenskraftig och attraktiv kollektivtrafik till och från Torekov, stärka kopplingen till större målpunkter i kommunen och regionen, minska trafikens negativa påverkan på klimat och människors hälsa och närmiljö samt främja jämlik mobilitet bland olika samhällsgrupper.

  • Samordna kollektivtrafiken med samhällsplaneringen och utveckling av orten, i samband med att kommunen planerar för nya bebyggelseområden, i syfte att skapa goda förutsättningar för hållbara färdmedelsval.

  • Främja ett hela-resan-perspektiv i syfte att främja tillgänglighet och förbättra förutsättningarna för kombinationsresor.

Strömmen, Torekov.Strömmen, Torekov.

3.3 Vägtrafik

Biltrafiken har varit normen i samhällsplaneringen under lång tid och dess effekter på klimat samt människors hälsa och närmiljö är väl dokumenterat. Vägtrafiken står för huvuddelen av utsläppen av växthusgaser som bidrar till den ökade medeltemperaturen på jorden samtidigt som den ger negativa effekter på folkhälsan i form av utebliven vardagsmotion och ökade olycksrisker som i sin tur medför samhällsekonomiska kostnader i form av sjukvård, sjukskrivningar och förtidspensioner.

Utifrån ett fysiskt planeringsperspektiv är biltrafiken ett ytkrävande transportslag som tar stora markytor i anspråk och som påverkar hur vi rör oss och beter oss i trafiken. Det beror på att biltrafiken och den omfattande väginfrastruktur som den är beroende av bidrar till en både fysisk och mental barriäreffekt som framkallar obehag bland oskyddade trafikanter då de korsar eller vistas i anslutning till en motoriserad trafikled. Barriäreffektens storlek beror på hur bred vägen är, hur många fordon som passerar på den samt andelen tung trafik och innebär direkta konsekvenser i form av buller, luftföroreningar och otrygghet men även indirekta konsekvenser i form av förändrade förflyttningsvanor och beteendemönster som i sin tur påverkar gaturummens vitalitet.

Utifrån ett klimatanpassningsperspektiv kan de stora markytorna som biltrafiken är beroende av även bidra till en ökad översvämningsrisk vid framtida havsnivåhöjningar och skyfall då de hårdgjorda ytorna förhindrar vattenmassor från att rinna undan. För att uppnå transportpolitiska mål och möta de utmaningar som finns avseende klimatförändringar, luftkvaliteten, buller och trängsel i våra samhällen är det därför angeläget att omvärdera bilen som planeringsnorm och arbeta för ett förändrat resebeteende samt sträva efter att minska andelen biltrafik till förmån för mer hållbara transportslag.

Vid planering av transporter och infrastruktur ska fyrstegsprincipen tillämpas, vilket innebär att möjliga förbättringar i transportsystemet prövas stegvis i syfte att åstadkomma kostnadseffektiva lösningar. Att bygga nya vägar för att möta behovet av ökad bilanvändning är sällan det bästa alternativet och innebär ofta också att man inducerar mer biltrafik då framkomligheten förbättras och det blir mer attraktivt att välja bilen som färdmedel. Genom att i stället undersöka möjligheterna till att påverka behovet av resor eller optimera befintliga lösningar innan man bygger om eller bygger nytt kan stora samhällsvinster göras. I Torekov kan det exempelvis handla om att tillämpa förtätningsstrategier vid bostadsplanering, omfördela ytor i gaturummet, införa parkeringsregleringar och hastighetssänkande åtgärder eller liknande.

Torekovs läge längst ut på Bjärehalvön i kombination med samhällets bebyggelsestruktur medför att bilberoendet bland invånare och besökare är mycket stort. Enligt en resvaneundersökning som genomfördes år 2018 sker 78 procent av den totala andelen resor i Torekov med bil och för resor under fem kilometer sker 82 procent av dessa med bil. I Skåne län ligger motsvarande siffror på 53 procent respektive 38 procent. I Torekov är det endast 2 procent av hushållen som inte har tillgång till bil att jämföra med Skåne län där 18 procent inte har någon bil i hushållet.

Bilen är nödvändig för många människors rörlighet och kommer fortsatt att vara en viktig del av transportsystemet i Torekov framöver men för att främja ett hållbart transportsystem är det nödvändigt att minska bilberoendet för resor där gång, cykel och buss utgör ett realistiskt alternativ. Det gäller framför allt de riktigt korta lokala förflyttningarna som borde kunna göras till fots eller med cykel samt vid längre resor där det finns goda förutsättningar för byte till kollektivtrafik.

Torekov som helhet utgör en stor attraktionskraft under högsäsong, i synnerhet vid hamnområdet, vilket medför en hög trafikbelastning inne i orten under de intensiva sommarmånaderna. Det handlar om besöksmål som Hallands Väderö, Bjärekustens naturreservat, Torekov hotell, Torekov camping, Kattegatt- och Skåneleden, Dagshög, den gamla bykärnan, golfklubben, kyrkan, hamnen m.m. som tillsammans genererar många besökare som vill ta del av Torekovs rika natur- och kulturliv.

På de större vägarna Ängalagsvägen och Slättarödsvägen passerar i genomsnitt 2710 respektive 1170 fordon per dygn (ÅDT) men variationerna under året medför att det färdas tre gånger så många fordon under ett trafikdygn i juni månad jämfört med januari månad. Det ställer krav på infrastrukturplaneringen i att kunna hantera de stora flödena på ett resurseffektivt sätt.

I Torekov kan vägnätet delas upp i tre nivåer och består av de statliga vägarna 105/115 (Ängalagsvägen, Storgatan, Strömmen) och 1700 (Slättarödsvägen), kommunala gator i tätortens centrala delar samt enskilda vägar i övrigt. Vägtypen styr vem som är ansvarig för den i form av planering, drift och skötsel, vilket innebär att Trafikverket är väghållare för de större vägarna och att kommunen ansvarar för de kommunala gatorna i tätorten samtidigt som samfällighetsföreningar och enskilda fastighetsägare är ansvariga för de enskilda vägarna. Kommunen har begränsade möjligheter till att ensidigt påverka planeringen och utformningen av de vägar där man inte är väghållare och samverkan med berörda aktörer är därför av största vikt för att kunna uppnå en hållbar utveckling av vägnätet.

Vid planeringen av infrastruktur är trafiksäkerheten en mycket viktig aspekt då det medför konsekvenser på stadsmiljön och den upplevda tryggheten och således påverkar hur vi rör oss och beter oss i trafiken. Gång-, cykel- och kollektivtrafiken prioriteras därför högre vid mål- och intressekonflikter med biltrafik inom samhällets mest centrala delar. På det lokala vägnätet ska de oskyddade trafikanternas säkerhet alltid prioriteras framför bilens framkomlighet och i de allra mest centrala delarna av tätorten bör vägnätet planeras för låga hastigheter eller för bilfria miljöer i den mån det är möjligt i syfte att minska barriäreffekter, främja val av hållbara transportmedel samt skapa förutsättningar för ett mer levande samhälle.

En omfördelning av biltrafiken till förmån för mer utrymmeseffektiva transportslag medför också mindre trängsel under de intensiva sommarmånaderna och att de som är beroende av bilen har lättare att ta sig fram. Hänsyn bör tas till nyttotrafikens behov av framkomlighet då hastighetsdämpande åtgärder med alltför trånga gatusektioner kan medföra problem för utryckningsfordon, godstrafik, djurtransporter, tankbilar, renhållning- och avfallstransporter, varutransporter etc., att ta sig fram.

På Ängalagsvägen och Slättarödsvägen passerar i genomsnitt 120 respektive 80 tunga fordon per dygn (ÅDT). Bil-, gods och utryckningstrafiken nyttjar samma vägnät som gång-, cykel- och kollektivtrafik men ställer olika krav på trafiksäkerhet, tillgänglighet och framkomlighet och en avvägning mellan dessa intressekonflikter behöver göras i planeringen för att kunna tillgodose och förena dessa behov.

Parkeringsplatser avsedda för boende i Torekov är i huvudsak lösta inom respektive fastighet men det finns även möjligheter till parkering längs gator, i anslutning till affärer samt på större parkeringsytor som finns vid hamnområdet, Jungmansgatan, Olympiavägen, kyrkan och Sandlyckeskolan.

De stora säsongsvariationerna medför att det har förekommit brist på parkeringsplatser under de intensiva sommarmånaderna samtidigt som det finns stora ytor av underutnyttjad mark under den resterande tiden av året. Kommunen har möjlighet att använda ekonomiska styrmedel och med tids- och avgiftsregleringar påverka användningen av parkeringsplatserna så att de nyttjas så effektivt som möjligt.

Möjligheter till långtidsparkering bör prioriteras vid strategiska lägen där tillgången till kollektivtrafik är god för att främja förutsättningar för kombinationsresor och val av hållbara transportmedel samt för att kunna bemöta behov av parkeringsytor under högsäsong. Dessa kan med fördel planeras utifrån ett mångfunktionellt syfte så att de kan nyttjas året runt även för andra ändamål.

Nya och befintliga parkeringsplatser bör kommuniceras digitalt, på kommunens hemsida, och markeras ut genom väganvisningar, förslagsvis vid Lugnet utmed väg 115, vid hamnplanen eller vid kyrkan, i syfte att underlätta för besökare att planera sina resor och därigenom minska söktrafiken i Torekov.

Utbyggnadsområdet i anslutning till dagligvarubutiken i centrala Torekov medför även att drivmedelsstationen som funnits i orten under många år behöver flyttas. Kommunen verkar för att en sådan flytt ska kunna komma till stånd för att kunna täcka behovet av drivmedel bland boende och besökare.

Det ligger också i kommunens intresse att verka för att det finns en utbyggd infrastruktur för el och alternativa drivmedel i syfte att främja användningen av icke-fossila bränslen och på så sätt uppnå en hållbar transportutveckling. Kommunen utreder för närvarande möjligheten över att bygga ut laddinfrastruktur för elbilar och att identifiera lämpliga platser för etablering av laddstationer. Laddningsmöjligheter för eldrivna fordon bör fokuseras till större parkeringsplatser och är tänkt att pekas ut i de parkeringskartor som kommunen tillhandahåller för allmänheten.

Ställningstaganden

Kommunen ska:

  • Prioritera hållbara transportslag, såsom gång-, cykel- och kollektivtrafik, vid planeringen av väginfrastruktur i syfte att uppnå transportpolitiska mål och möta lokala och nationella utmaningar som finns avseende klimatförändringar, luftkvaliteten, buller och trängsel.

  • Tillämpa fyrstegsprincipen vid planering av trafiksystemet i syfte att eftersträva god resurshushållning och ett effektivt resursutnyttjande av befintliga transporter och infrastruktur.

  • Prioritera de oskyddade trafikanternas säkerhet framför bilens framkomlighet på det lokala vägnätet. Under högsäsong och inom tätortens mer folktäta platser bör vägnätet planeras för låga hastigheter eller för bilfria miljöer i den mån det är möjligt i syfte att minska barriäreffekter, främja val av hållbara transportmedel samt skapa förutsättningar för ett mer levande samhälle.

  • Styra användningen av parkeringsplatser genom tids- och avgiftsregleringar så att de utnyttjas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Information om parkeringsplatser ska förmedlas digitalt på kommunens hemsida och genom väganvisningar i syfte att underlätta för besökare att planera sina resor och på så sätt minska söktrafiken i Torekov.

  • Verka för att det finns en utbyggd infrastruktur för el och alternativa drivmedel i syfte att främja användningen av icke-fossila bränslen och på så sätt uppnå en hållbar transportutveckling.

  • Samverka med lokala, regionala och nationella aktörer för att utveckla transportsystemet och uppnå hållbara transportlösningar.

Vägskylt, Torekov.Vägskylt, Torekov.